Aktuellt

2021

november

Idag har Sv/SvA-nätverkets FoU-projekts texter granskats och diskuterats. Vi har fått ta del av utvecklingen av Ålstens- och Grimstaskolans arbete om ordförråd; av Botkyrkas modersmålslärares arbete med genrebaserat litterära karaktärsanalys; Sjöstadsskolans planerade studie av litterära förlagors betydelse för skrivande; SIFA:s undersökning av kollegialt lärande i visuellt baserad språkutvecklande undervisning; samt av Eriksdalsskolans undersökning av hur bildtolkning kan användas som didaktiskt verktyg för tolkning av text.

Seminarier kring texter är en hörnsten i en forskningsbaserad, systematiskt undersökande verksamhet. Det är helt enkelt genom kritiskt granskande läsning och samtal som ny kunskap om undervisning kan ta form. Att lägga fram sin text för skärskådan innebär förstås att utsätta sig för granskning och bedömning, på ett sätt man som lärare sällan upplever. Vi vill tacka alla er som ”modigt” deltagit idag – och hoppas att läsning av och samtal om texter har bidragit till ert fortsatta arbete.

Vi ser med förväntan fram mot nästa milstolpe: slutseminariet, som för en del av er går av stapeln redan till sommaren.

Men än så länge befinner vi oss i början av adventshelgerna – Sv/SvA-nätverkets blogginlägg återkommer på andra sidan jul- och nyårshelgerna.

 

oktober

Under det gånga läsåret – 2020/2021 handlade arbetet i nätverket om att starta upp ramprojektet ’Yrkesrelaterade beräkningar för yrkeskunnande´, samla in data under rådande omständigheter och genomföra en första analys av data. Sommarledigheten var välbehövlig!

Detta läsår – 2021/2022 fortsätter arbetet med en analys av resultatet genom teorin om praktikarkitekturer* och presentation av delresultatet från ramprojektet på Lärarnas forskningskonferens 2021 – jag hoppas vi ses där! Dessutom kommer det artikelutkast som producerats parallellt med allt detta diskuteras på ett slutseminarium. Målet är att skicka in en artikel till en tidskrift under våren 2022.

Ramprojekt är roligt, händelserikt men också lärorikt. Det är väldigt givande att kunna bidra med mer kunskap inom det didaktiska forskningsfältet med grund i undervisningsutvecklande forskning. Det arbete som lärare lägger ned dagligen, på att utveckla undervisningen efter elevernas behov, får möjlighet att synliggöras och spridas till andra lärare som kanske möter samma utmaning. Det som också är extra roligt i just detta ramprojekt är att kunskapsbidraget är unikt för programinriktningen.

*Exempel på referens till teorin om praktikarkitekturer:

Kemmis, S., Wilkinson, J., Edwards-Groves, C., Hardy, I., Grootenboer, P., & Bristol, L. (2014). Praxis, practice and practice architectures. In Changing practices, changing education (pp. 25-41). Springer, Singapore

Maria Christidis – Nätverksledare i nätverket för yrkes- och karaktärsämnen

De praktiknära och lärar-forskarkollaborativa projekt som bedrivs vid STLS kretsar i allt väsentligt kring att utveckla undervisning, genom att formulera och besvara undersökningsfrågor (eller med ett annat ord forskningsfrågor). Att formulera frågor är centralt i forskningsprocessen, inte minst eftersom all forskning drivs av nyfikenhet – och därigenom av frågor. Men hur formulerar man en bra fråga?

Själva denna fråga (”Hur formulerar man en bra fråga?”) är ett exempel på en fråga som – ur undersökningssynpunkt – inte är bra. Ett problem med frågan ligger i ordet ”bra”, eller kanske snarare att det inte är definierat vad som menas med ”bra [fråga]”. Frågan kan därför besvaras på precis vilket sätt som helst. Olika tänkbara svar på en sådan fråga skulle, beroende på sammanhang, kunna vara ”Frågan ska vara öppen”, ”Frågan ska väcka känslor och beröra”, ”Det ska vara en ja- eller nej-fråga” och så vidare.

När en fråga kan besvaras med två helt motstridiga svar (”Den ska vara öppen”, respektive ”Det ska vara en ja-/nej-fråga”) så är det ett säkert tecken på att frågan inte är undersökningsbar.

En annan problematik ligger i frågans inledning, ”Hur formulerar man…”.  Frågor som inleds med frågeordet ”hur” är ofta svåra att besvara  forskningsmässigt (även om de förstås är högst relevanta i många andra sammanhang). Problemet med hur-frågor är att de kan besvaras på alla möjliga sätt och därför är det svårt att avgöra vad man mer specifikt kommit fram till.

För att förstå problematiken skulle vi kunna göra en analogi med hur-frågan ”Hur tar jag mig härifrån till affären?”. Olika tänkbara svar skulle kunna vara ”Med buss”, ”Ganska fort”, ”Till fots”, ”Genom att gå gatan rakt fram och svänga till höger” eller något annat. Om man ska ställa en hur-fråga behöver den alltså preciseras (”Hur tar jag mig snabbast till affären till fots?”). I ett vardagligt sammanhang är en hur-fråga naturligtvis sällan något problem, det framgår vanligen av situationen vad den som frågar menar. Men i forskningssammanhang behöver man ofta precisera frågan genom att undvika hur-frågeordet.

I ett forskningssammanhang kan vi jämföra frågorna ”Hur tolkar elever skönlitteratur?” med frågan ”Vilka olika typer av tolkningar av skönlitteratur gör elever?”. Vid en första anblick kan frågorna framstå som snarlika, kanske rentav utbytbara. Om vi skulle göra en undersökning av elevers tolkande läsning skulle vi med den första frågan dock hamna i ett predikament, som beskrivits ovan, nämligen att vi landar i en uppsjö olika tänkbara svar, där kontentan riskerar att bli svaret: ”På en massa olika sätt”.

Den andra frågeformuleringen tar mer uttalat sikte på att kategorisera och ordna olika typer av tolkningar. Fördelen med detta är att vi får ett sätt att hantera fenomenet tolkande läsning. Det kan handla om typer som ”Erfarenhetsbaserade tolkningar”, ”Tolkningar med koppling till annan litteratur”, ”Emotionella tolkningar” och så vidare. Det finns flera fördelar med att göra typologier, eller om man så vill kategoriseringar.

Till att börja med är typerna/kategorierna ett sätt att sortera i den komplexa verkligheten. Som Hamlet noterat finns det visserligen mer i himlen och på jorden än filosofin (vetenskapen) kan drömma om, men å andra sidan klarar vi knappast av att hantera ”himlens och jordens” komplexitet utan att på något sätt ordna, kategorisera, systematisera och typologisera. Typologier och kategorier gör helt enkelt att frågan blir undersökningsbar.

För det andra kan typologiseringar leda vidare till att olika typer av tolkande läsning (eller av annat valfritt fenomen) kan ställas i relation till olika andra typer, till exempel olika typer av undervisning, vilket föder nya frågor. Vilket samband kan vi exempelvis se mellan olika typer av undervisning och olika typer av tolkande läsning? Den här frågan, i ett otal olika varianter, är grunden i de didaktiska undersökningar som görs i STLS FoU- och ramprojekt.

Slutligen gör typologiseringar att det blir lättare att passa in den forskning som görs i tidigare forskning. I fallet tolkande läsning finns redan en mängd olika typologiseringar/kategoriseringar gjorda (exempelvis, som i svenska/SvA-nätverkets fall läsforskaren Judith Langers teorier om läsarpositioner). På det viset blir typologiseringarna ett sätt att kommunicera med andra forskare, och ett sätt att bygga vidare på deras forskning.

Med detta sagt, så är det ändå inte så att hur-frågor aldrig fungerar. Och det finns naturligtvis många fler aspekter av att formulera forskningsfrågor, vanskligheten i hur-frågeordet är bara en av dessa aspekter. Vi får säkert anledning att återkomma till detta, men avslutningsvis kan vi titta på hur forskningsfrågan i det nu pågående ramprojektet Skönlitterära textuniversum håller på att omformuleras:

  • På vilka sätt förändras elevers analyser och tolkningar av skönlitteratur genom att de omskapar skönlitterär text?
  • Vad karaktäriserar elevers samtal om skönlitteratur, i en undervisning där de själva omskapar skönlitterär text?

Den andra frågan är en omarbetning av den första frågan. Den första frågan, ”På vilka sätt…?”, har vi upplevt som problematisk (det är egentligen en variant av en hur-fråga) dels eftersom svaret/svaren riskerar att bli lite vad som helst, dels eftersom den förutsätter att det sker en förändring (i elevers analyser). Frågan ”Vad karaktäriserar…?” är lättare att besvara, även om det verkar rimligt att även den frågan kan komma att omformuleras i riktning mot olika typer av samtal (snarare än en radda av osorterade kännetecken på samtal). En ytterligare förändring är att vi med den senare frågeformuleringen undersöker ”samtal” (vilka kan spelas in och studeras) istället för ”analyser”, som dels försiggår inne i huvudet (och därför är svåra att studera), dels är semantiskt svårtolkade (hur vet man egentligen när någon gör en ”analys”).

Att forskningsfrågor formuleras om kan kanske i förstone framstå som lite ohederligt, ja närmast ”fusk”. Om frågorna formuleras om på ett ogenomtänkt och alltför vidlyftigt sätt finns naturligtvis en risk att de inte blir relevanta för det man vill undersöka. Men i utbildningsvetenskaplig forskning finns det väldigt sällan något alternativ till förfarandet att under forskningsprocessen gradvis omformulera, justera och precisera sina frågor, i takt med att man kommer till klarhet över det man undersöker.

Hur forskningsfrågans formulering ser ut i slutet på läsåret återstår att se. Vi får återkomma i – frågan!

 

Björn Kindenberg (koordinator i nätverket för svenska och svenska som andraspråk, STLS)

 

Bild av Arek Socha från Pixabay

september

På STLS så har en ny termin satt igång och i matematiknätverket fortsätter arbetet i våra pågående FoU-projekt och ram-projekt. De deltagande lärarna i det pågående ram-projektet ska äntligen få genomföra sin forskningslektion efter det långa coronauppehållet. Det ser vi alla fram emot!

Men, vi har också fått nya deltagare i nätverket som kommer bygga ett parallellt delprojekt inom befintligt ram-projekt. Vi har även fått ett nytt FoU-projekt. Jag som sitter vid tangentbordet (Johannes Berggren) är också nygammal i nätverket efter studieuppehåll. Vi är alltså flera lärare som kommer in med nya stora ögon och försöker förstå vad det är vi pysslar med i de ämnesdidaktiska nätverken och STLS. Det kan handla om grundläggande frågor som vad praktiknära forskning innebär? Det behöver såväl nya som gamla lärare bli varma i kläderna kring. Vad innebär det att driva ett forskningsprojekt? Vad skiljer det vi gör från “vanligt” utvecklingsarbete som sker i skolorna? Vad är möjligt att ta reda på i våra forskningsprojekt? Vilka bidrag kan vi på STLS lämna till forskningsvärlden och till lärarprofessionen? Erfarenheten säger att vi inte alltid delar svar på dessa frågor (och att alla har olika frågor att ställa), men att vi hittar mer och mer samsyn vartefter terminen lider.

Det är många frågor från många håll och att bedriva praktiknära forskning innebär ett speciellt sätt att tänka, ett speciellt sätt att prata, då forskningsprocessen kräver en viss typ av frågor, en viss typ av processer och andra typer av “glasögon” (ursäkta den utnötta metaforen).

I eftermiddag har nya och gamla ram-deltagare mötts där erfarenheter har delats. De gamla har visat på sin process, hur de startat, var de är just nu och vad de hoppas få ut av det hela. De har påmint oss alla om behovet av en rimlig analys av ämnesinnehållet, behovet av att avgränsa lärandeobjekt och forskningsfråga. Sitt still i båten, ha inte för bråttom, var ett delbudskap under eftermiddagen. Men det som lyste igenom mest av allt var vad sådana här projekt gör för lärares sätt att tala om undervisning, sätt att tala om lärande, vilka möjligheter för kunskapsbyggande som praktiknära forskning innebär. Det blev tydligt både för nya och gamla. Men också för nygamla.

april

I det praktisk-estetiska nätverket råder mycket kreativ aktivitet för ögonblicket. Är det den annalkande våren eller någon slags gudomlig inspiration som har drabbat oss. Förmodligen en blandning av båda dristar vi oss till att tycka.

Vi är hur som haver väldigt glada att idag kunna se att vi har hela sju nya ramprojekt som kommer börja hos oss till hösten. Dessa ramprojekt spänner över ämnen som bild, hemkunskap och slöjd och har sina hemvister i både grundskolan och gymnasiet. Därtill förväntas det tillkomma åtminstone ett nytt FoU-projekt som även det förväntas starta till hösten. Med andra ord, så väntar många nya och spännande projektutmaningar.

Under våren har vi i vårt nätverk utvecklat en multimodal analysmetod. Bakgrunden är den att vi har funnit att det kroppsliga, materiella, visuella och audio-visuella inte alltid kommer fram i de projekt som vi möter. Detta trots att det kroppsliga, materiella, visuella och audio-visuella är något som i hög grad utmärker just våra praktisk-estetiska ämnen. Under dagens nätverksarbete har vi diskuterat hur vi i bild kan fånga undervisningssituationer från våra ämnen. Här nedan kan ni se några exempel från en bildlektion där Torben Freytag i vårt nätverk har skissat av stillbilder från ett filmklipp:

sekvens_bildlektion_2021

Sist men inte minst, så kan vi stolt meddela att vårt FoU-projekt i slöjd kommer ha sitt slutseminarium fredag den 21 maj. Väldigt kul tycker vi.

Nätverksledare Camilla Gåfvels

Nätverkskoordinatorer: Eva-Lena Forslind, Jonas Asplund och Torben Freytag

februari

LFK 2020 – Yrkesnätverkets rundabordssamtal

Under hösten 2020 ägde Lärarnas forskningskonferens, LFK rum, i digitalt format. Yrkesnätverket hade ett rundabordssamtal om ’Undervisning för yrkeskunnande’. Till samtalet anslöt yrkeslärare från gymnasiet och folkhögskolan. De program som var representerade var t ex Barn- och fritidsprogrammet, Vård- och omsorgsprogrammet, Hotell- och turismprogrammet, Restaurang- och livsmedelsprogrammet, samt Fritidsledarutbildningen. Det var ett inspirerande samtal mellan yrkeslärare från gymnasiet och folkhögskolan och representanter från STLS, som belyste både utmaningar och möjligheter i undervisningen. Till exempel så diskuterades elevernas språkutveckling i yrkesrelaterad undervisning, men också betydelsen av att yrkeslärare integrerar sina erfarenheter från yrket i undervisningen. Det uttrycktes också ett stort intresse av att bedriva forskning på den egna undervisningen, för utveckling och kvalitetshöjning.

Rundabordssamtalet möjliggjorde att kunna möta och diskutera yrkeskunnande med kollegor på olika yrkesprogram. Yrkesnätverket kommer därför sträva efter att fortsätta erbjuda ett forum för yrkesprogram och yrkesämnen under LFK.

I NT-nätverket har vi undersökt aspekter på hur undervisningen i teknikämnet kan stödja elevernas förståelse för programmering och kod utifrån funktion och ändamålsenlighet. Precis som med andra tekniska lösningar, som gångjärn och förslutningar, kan ett program analyseras och värderas utifrån hur bra/effektivt/ekonomiskt/snyggt/etc dess olika delar samverkar för att realisera det programmet är satt att göra. En intressant spaning som vi gjort är att eleverna spontant förhåller sig till och diskuterar relationen konstruktion (hur olika kod-segment samverkar) och programmets funktion (det den ska göra) när de programmerar. Detta sker som ett resultat av den direkta återkoppling de får när de skriver en kod och sedan exekverar programmet. Själva görandet sker alltså i relation till ett kontinuerligt reflekterande kring konstruktionens ändamålsenlighet, vilket är en central förmåga som eleverna ska utveckla när de lär sig teknik. Elevernas reflektioner är sällan kopplade till explicita utsagor kring begreppen funktion, konstruktion eller ändamålsenlighet och det finns således relevanta aspekter som kan lyftas av läraren kring detta. Det vill säga, undervisningen kan uppmärksamma eleverna på att det de gör handlar just om att utveckla en teknisk lösning och där de enskilda delarnas samverkan är av betydelse för lösningens funktion.

Skärmbild 2021-02-01 130059

2020

november

Metaforer och liknelser har en stor betydelse för elevers lärande i naturvetenskap (se t.ex. Jacobson och Wickman, 2007). Metaforerna kan vara introducerade av läraren, som t.ex. kraftstationen mitokondrien eller växthuseffekten, men de kan också vara spontana utsagor som preciserar något naturvetenskapligt fenomen som eleven möter i klassrummet. Nedanstående korta elevsamtal visar på detta. Exemplet kommer från ett tidigare projekt som vi har genomfört i det ämnesdidaktiska nätverket i naturvetenskap och teknik (Mikkonen et al. 2020). En grupp elever i grundskolans årskurs 2 har med hjälp av mikroskop studerat djur-, växt- och bakterieceller. När de har tittat på cellerna och samtalat med sina klasskamrater och läraren har de använt en rad olika liknelser för att förtydliga vad de ser, t.ex. ”Det ser ut som en ananas!”, ”Det ser precis ut som stekta ägg!”. Studien visade att dessa liknelser vara viktiga för att tydliggöra för andra vad som var relevant och intressant. I många fall blev liknelserna gemensamma och användes av läraren och andra klasskamrater. I undervisningen kommer sådana liknelser succesivt bytas ut mot ämnesbegrepp, en viktig poäng är att denna process erkänner elevernas erfarenheter och sätt att prata. Exemplet visar hur detta kan se ut, i rad 1 frågar läraren vad de observerat då de tittade på bakterierna.

1. Lärare: Och hur såg bakterierna ut då? Vilka såg bakterierna?

2. [Eleverna räcker upp händerna]

3. Lärare: Hur såg dom ut?

4. Elev 1: Dom såg typ ut som maskar eller pärlhalsband, eller kedjor och pärlhalsband, med pärlor.

5. Elev 2: Typ så här, pärla, pärla, pärla.

6. Lärare: Precis så såg det ut som pärla, pärla, pärla. Och varje sådan här pärla är en bakterie, i det där pärlhalsbandet

7. Elev 2: Va? Sitter dom ihop?

8. Lärare: Dom sitter ihop, yes, så varje sådan i pärlhalsbandet är en bakterie

Både barnen och läraren använder ordet pärla och pärlhalsband när de pratar om bakterierna. På detta sätt klargör de vad som är bakterier och, som exemplet visar, att en pärla är en bakterie. Det vill säga, pärlhalsbandet består av enskilda bakterier som sitter ihop.

Referenser

Jakobson, B. & Wickman, P.-O. (2007). Transformation through Language Use: Children’s Spontaneous Metaphors in Elementary School Science, Science & Education 16:267–289.

Mikkonen, S., Lundqvist, C., Kozma, C., Bürgers, A., Seifeddine Ehdwall, D., & Anderhag, P. (2020). Begrepp, metaforer och liknelser i yngre barns samtal om cellen. I A. Larsson, K. Stolpe & G. Höst (Red), Forum för forskningsbaserad NT-undervisning. Bidrag från konferensen FobasNT19 17-18 oktober 2019 i Norrköping (s.1-17). LiU-tryck, Linköping, 2020

maj

Distans- och fjärrundervisning på yrkesprogram

I dessa tider när undervisningen bedrivs i digitalt format så finns många goda exempel på hur s.k. distans- och fjärrundervisning kan fortsätta ge eleverna de möjligheter de behöver för att utvecklas professionellt. Ett exempel finns på följande länk:

https://www.taby.se/ava-gymnasium/nyheter-ava/kenneth-dahlgren-om-fjarrundervisning/

Men vad det är i denna form av undervisning som möjliggör för en utveckling av yrkeskunnandet? Vilka är de utmaningar vi möter i undervisningen och hur löser vi dessa? Det är något som vi behöver få mer kunskap om då det finns få studier kring detta.

Vill du bidra till att utöka kunskapen, sök då till nätverkets ramprojekt Digitaliserat yrkeskunnande, med deadline den 15 maj på följande länk:

https://www.esmaker.net/nx2/s.aspx?id=7473178e6976

Obs! Det finns också möjlighet att söka till ett ramprojekt om Ämnesintegrerad undervisning.

Varmt välkomna!

april

Har du och dina kollegor en undervisningsrelaterad utmaning som ni vill utforska i er praktik? Har ni erfarenheter av något som eleverna har speciellt svårt att lära sig i ett specifikt ämne? Lär sig eleverna det ni tänkt er att de ska lära sig och hur tar ni reda på det? Vill ni fördjupa er i någon aspekt av undervisning, lärande och bedömning men inte riktigt haft tid eller vetat hur ni ska gå tillväga? 

Det finns fortfarande möjlighet att anmäla intresse för att delta i ramprojekt inom Stockholm Teaching & Learning Studies. Ny deadline är 15 maj.

Vad är ett ramprojekt?

Ett ramprojekt tar sin utgångspunkt i en övergripande forskningsfråga som formulerats i ett av de ämnesdidaktiska nätverken inom STLS. Projekten utgår från en specifik förmåga i kurs- och ämnesplanerna och organiseras i delprojektet där du tillsammans med andra lärare och forskare prövar olika sätt att utveckla undervisningen. Ni får stöd och handledning i form av projektmöten, seminarier och workshops.

Information om ramprojektens övergripande problemformulering och forskningsfråga finns på nätverkens hemsidor:

Hur deltar jag?

Du kan delta i ramprojekt om:

  • Du undervisar i/har tillgång till en klass där du kan pröva olika uppgifter och bedömningsinstrument.
  • Du har möjlighet att delta i seminarier ett antal fredagseftermiddagar per termin.
  • Du kan avsätta tid motsvarande en halv dag per vecka till att arbeta med projektet mellan seminarierna.
  • Skolledningen ger sitt medgivande och garanterar att ovanstående förutsättningar ges.

Skolhuvudmännen som ingår i Stockholm Teaching & Learning Studies erbjuder visst ekonomiskt stöd till skolorna som deltar i ramprojekt.

Mer information finns på sidorna Delta i forsknings- och utvecklingsprojekt och Ansök om medel för ämnesdidaktiska projekt

Hur anmäler jag mig?

Intresseanmälan sker via digitalt formulär https://www.esmaker.net/nx2/s.aspx?id=7473178e6976

Frågor?

Kontakta funktion.stls@edu.stockholm.se

/Jessica

Bloggen Forskning i praktiken

Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) är ett samarbete mellan kommuner i Stockholms län och Stockholms universitet som initierar, stödjer och sprider lärarledda forskningsprojekt. Vi som skriver här koordinerar ämnesdidaktiska projekt inom matematik, moderna språk och engelska, naturvetenskap och teknik, praktiska och estetiska ämnen, samhällsvetenskapliga ämnen, svenska och svenska som andraspråk och yrkes- och karaktärsämnen.

Kontakt: Anna-Maija Norberg

Senaste kommentarer

Kategorier