Alla NV-lärare kan andas ut. Helgens läsning är räddad! Nu finns en rykande färsk artikel i NV-didaktik publicerad i skriften Forskning om undervisning och lärande. Studien är genomförd av NT-utvecklaren Cecilia Bergvall som ett RAM-projekt inom Stockholm Teaching and Learning Studies. I studien granskas en uppgift i Skolverkets DiNO-material som syftar till att bedöma elevers förmåga att genomföra systematiska undersökningar. Elever i årskurserna 4, 6 och 8 engagerades i att planera en naturvetenskaplig undersökning utifrån materialet.  Resultatet visar att olika elevgrupper tar sig an uppgiften på väldigt olika sätt och att materialet inte nödvändigtvis skapar den bedömningssituation som avses. Du kan läsa mer här.

Hållbar utveckling i utbildning

Frågan om Hållbar utveckling är högst aktuell inom utbildning, på grundnivå såväl som på högre nivå. I Brundtlandrapporten från 1987 (Länk till rapporten på engelska: http://www.un-documents.net/wced-ocf.htm) beskrivs Hållbar utveckling ”[som en] utveckling [vilken] tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov”.

En dekonstruktion av begreppet synliggör tre dimensioner: ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Den ekologiska inbegriper miljömässiga faktorer, t ex vatten, luft och land, men också människans hälsa som i hög grad påverkas av miljön. Den sociala innefattar individen och dennes fysiska och psykologiska behov. Begrepp såsom rättvisa, makt, rättigheter och tillit blir betydelsefulla i tillvaratagandet av möjligheterna att uppfylla individens men också planetens behov. Den ekonomiska handlar om ekonomisk tillväxt men också synliggörandet av dess konsekvenser vilka kan antingen verka främjande eller hämmande för hållbar utveckling.

Ett gemensamt ansvarstagande kring dessa tre dimensioner kan tillförsäkra en långsiktig global utveckling. Detta kan exempelvis uppnås genom implementering i utbildning av framtidens samhällsmedborgare.

I högskola och universitet

I Högskolelagen (1992: 1434) infördes en föreskrift (2005:1208) redan år 2006 om att universitet och högskolor ska främja en hållbar utveckling. I paragraf 5 a) [anges att] Högskolorna skall i sin verksamhet främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö, ekonomisk och social välfärd och rättvisa; […]

Regeringen gav år 2016 Universitetskanslersämbetet (UKÄ) i uppdrag att utvärdera hur samtliga lärosäten arbetar med implementeringen av hållbar utveckling. Resultatet från utvärderingen som publicerades i oktober 2017 (UKÄ, 2017:14) visade att enbart en fjärdedel av lärosätena når upp till de kriterier om systematiskt kvalitetsarbete som satts upp för implementering av hållbar utveckling.  UKÄ bedömde däremot att det finns utrymme för och även pågående utvecklingsarbete på olika nivåer inom lärosätena.

I grundskola och gymnasium

Det finns ingen specifik föreskrift om hållbar utveckling i Skollagen (2010: 800) eller i Gymnasieförordningen (2010: 2039). Däremot har Skolverket formulerat en föreskrift (2009:19) om Hållbar utveckling. I den senaste lydelsen (beslutad 20 mars, 2009) presenteras den utmärkelse som tilldelas de skolor som når upp till de villkor som ställs för implementeringen av hållbar utveckling i det pedagogiska arbetet på grundskolan och gymnasieskolan.

Villkoren inbegriper ett systematiskt kvalitetsarbete med ett gemensamt ansvarstagande både av personal och elever i implementeringen och utvecklingen av det pedagogiska arbetet kring hållbar utveckling. Detta innebär ett aktivt deltagande av pedagoger och elever i formuleringen av mål för lärandet men också i planering, genomförande och utvärdering av lärandet kring hållbar utveckling. En aspekt är behandlingen av globala såväl som lokala frågor i klassrummet. Dessutom innefattar villkoren utbildning för pedagogerna och att verksamheten delar med sig av sin erfarenhet och samarbetar med andra verksamheter. Vidare att eleverna får möjlighet att påverka sitt lärande utifrån deras egna förutsättningar. Slutligen ingår en årlig analys och utvärdering av arbetet för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Utmärkelsen gäller i tre år med möjlighet till förlängning och utöver ett diplom erhåller skolan rätten att använda utmärkelsens logotyp.

Bildtext: Utmärkelsens logotyp (Källa: https://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-och-halsa/hallbar-utveckling).

Vad karakteriserar ett lärande för hållbar utveckling? Enligt Skolverket (läsa om mer om detta på följande länk: https://www.skolverket.se/skolutveckling/miljo-och-halsa/hallbar-utveckling) omfattar den ”demokratiska arbetssätt, kritiska förhållningssätt, ämnesövergripande samarbeten, mångfald av pedagogiska metoder, delaktighet och inflytande från eleverna.”

På gymnasiets yrkesprogram: Vård- och omsorgsprogrammet

I relation till gymnasial yrkesutbildning kan implementeringen av hållbar utveckling genom de tre dimensionerna, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet ske genom att knyta an till programmets lärandeobjekt. På Vård- och omsorgsprogrammet är lärandeobjektet Människan. Samtliga dimensioner påverkar människan och dess fortlevnad på ett eller annat sätt. Ett förslag på hur hållbar utveckling kan synliggöras i undervisningen är att i ett första skede genomföra en gemensam kartläggning av relationen mellan människan och de tre dimensionerna av hållbar utveckling för att synliggöra för eleverna men också för pedagogerna hur vi människor påverkas. I ett andra skede kan en tematisering av de områden som noterats användas för ett fördjupningsarbete i relation till hälsa- och sjukvårdsverksamhet, vars resultat sammanförs och diskuteras gemensamt i elevgruppen. Slutligen kan arbetet analyseras och utvärderas avseende läroprocess och kunskapsutveckling, och ligga som underlag för planeringen av fortsatt arbete inom ämnesområdet.

Bildtext: Hållbar utveckling med dess tre dimensioner och med Vård- och omsorgsprogrammets lärandeobjekt Människan i fokus för undervisningen (Maria Christidis, 2018).

Maria Christidis

Vad är vatten värt och varför? Och varför köper man inte alltid det billigaste när man ska köpa en vara? Detta är frågor som elever i fyra olika årskurser (årskurs 2, 4, 5 och 8) under året har fått brottats med som en del av det projekt kring ekonomiskt värde som genomförs inom ramen för SO-nätverket. Att förstå och kunna resonera kring ekonomiskt värde är en del av det centrala innehållet I Samhällskunskapen. Men hur uppfattar elever ekonomiskt värde och vad behöver undervisningen synliggöra för att eleverna ska kunna utveckla sin förmåga att analysera detta?

Det är väldigt fascinerande att läsa vad elever svarar på frågor om vattens värde och varför man inte alltid köper det billigaste av en vara. När vi har analyserat elevsvaren ser vi att det finns väldigt olika sätt att förstå ekonomiskt värde – allt från att värde handlar om en varas inneboende kvalitet, till att värde är något som tillskrivs varan, exempelvis beroende på hur gärna man vill ha den eller behöver den, eller att värde sätts i relation till andra större frågor, som till exempel hållbar utveckling. Nu arbetar vi idogt med att skapa undervisning som ska synliggöra de kritiska aspekter som vi identifierat i elevernas förståelse av ekonomiskt värde.

Att arbeta med ämnesdidaktiska forsknings- och utvecklingsprojekt är lite som att bedriva ett detektivarbete. Vi försöker på ett systematiskt sätt få fatt i elevers förståelse av ett ämnesinnehåll och vi försöker förstå hur undervisning kan utformas som möjliggör att elevernas förståelse utvecklas. Och visst är det väl så i skol- och undervisningsvardagen generellt – det är ett detektivarbete vi håller på med, även om det inte alltid är lika systematiskt som i ett FoU-projekt. Och det är fascinerande att det ofta är de små frågorna som kan generera de stora genombrotten i utredningen. Vad är vatten värt och varför…?

/SO-nätverket

I december 2017 utgav Lärarförlaget antologin ”Yrkesdidaktiken mångfald” som är resultat av ett flerårigt samarbete kring en forskarskola i yrkesämnenas didaktik mellan olika lärosäten i Sverige, vilket inbegriper Göteborgs universitet, Linköpings universitet, Karlstad universitet, Södertörns högskola, och med Stockholms universitet som värd. Forskarskolan startade hösten 2011 och var ett led i regeringens satsning att öka antalet yrkeslärare med forskarutbildning. Bokens redaktörer, Viveca Lindberg, Andreas Fejes och Gun-Britt Wärvik har tillsammans med nyckelpersoner från de andra lärosätena bidragit till det framgångsrika resultatet av forskarskolan.

Totalt 14 lärare bidrog till att berika forskningsfältet genom sitt fokus på olika frågor som relaterade till undervisningen på yrkesprogram. Lärarna benämndes samverkansdoktorander, vilket innebär att de till 20 %, dvs. motsvarande en arbetsdag i veckan, arbetade kvar i skolan under tiden för sina studier. Fördelen var att lärarna behöll en förankring till verksamheten de forskade om.

De yrkesprogram som representerades var Barn- och fritidsprogrammet, Byggprogrammet, Hantverksprogrammet, Mediaprogrammet, Naturbruksprogrammet och Vård- och omsorgsprogrammet (för mer utförlig information kring uppsatsämne, se Andreas Fejes blogg www.vuxenpedagogik.com). Flera av dessa lärare har fortsatt på sin forskarutbildning till doktorandnivå, vilket också visar på ett behov av mer forskning inom yrkesutbildning.

Antologin är ämnad för yrkesverksamma lärare, skolledare, lärarutbildare, handledare för och studenter på yrkeslärarprogrammet. Den innehåller bidrag från licentianderna som knyter an till deras licentiatuppsatser, vilka bidrar till att synliggöra fältet yrkesdidaktik för omvärlden såväl som behovet av mer undervisningsnära forskning avseende yrkeskunnande.

Mer information om antologin från Lärarförlaget och ett smakprov finns på följande länk: https://lararforlaget.se/bocker/yrkesdidaktikens-mangfald/ 

Bildtext: Antologins omslag

I likhet med forskarskolan, har även Stockholm Teaching and Learning Studies (STLS) ambitionen att synliggöra och sprida kunskap från lärarledd undervisningsutvecklande forskning inom bland annat gymnasial yrkesutbildning, vilken leds inom nätverket för yrkes och karaktärsämnen. För närvarande pågår två FoU-projekt i samarbete, ett på Vård och omsorgsprogrammet och ett på Naturvetenskapsprogrammet, genom Learning study. Lärandeobjektet för båda program är elevernas lärande kring processer, vilket belyser att lärandeobjekt oftast är en gemensam fråga och därav viktigt att undersöka för att sprida kunskap om hur undervisningen kan utvecklas för att främja elevernas lärande och kunskapsutveckling.

Maria Christidis

Som vanligt på fredagseftermiddagarna pågår full aktivitet inom STLS. Idag har SO-nätverket varit på Fryshuset och jobbat med analys av elevsvar tillsammans med de historielärare som ingår i ett av SO-nätverkets FoU-projekt (med fokus på elevers utveckling av interkulturell historisk kompetens). Vi har skrivit, ritat och tänkt så det knakar. Vi kan konstatera att det är både inspirerande, spännande, svårt och roligt att analysera elevsvar. Det mest fascinerande med att läsa och analysera elevsvar är att man som lärare får aha-upplevelser kring hur elever tänker och hur elever förstår ett visst ämnesinnehåll, i det här fallet Mellanösterns påverkan på övriga världen. När vi vet mer om hur elever förstår ett visst ämnesinnehåll kan vi skapa en undervisning som synliggör just det som eleverna behöver få syn på och därmed möjliggöra ett lärande. Den processen – att få syn på elevers förståelse och forma undervisning därefter – kräver fantasi, tankemöda, samarbete och mycket fika.

/So-nätverket

I det andra blogginlägget från yrkesnätverket ger vi utrymme till ett lärarperspektiv inom vårdutbildning. Detta kompletterar elevperspektivet i första blogginlägget. Genom intervjun med Annika Nilsson Östlund, får vi ta del av en vårdlärares upplevelser och erfarenhet av att arbeta på Vård-och omsorgsprogrammet inom gymnasiet och vuxenutbildning.

Annika Nilsson Östlund är legitimerad sjuksköterska, specialiserad inom intensivvård, och vårdlärare i pedagogik samt vårdpedagogik. Annika har undervisat i ca 13 år på omvårdnadsprogrammet och senare på vård- och omsorgsprogrammet i vuxen- och gymnasial utbildning.

Fråga: Varför blev du vårdlärare?

Svar: Jag har alltid tyckt om att utbilda och lära ut. Under min yrkeskarriär som sjuksköterska hade jag ofta studenter vid min sida samt vidareutbildningselever sedemera på intensiven. Att lära och utbilda innebär att du själv växer och utvecklas i din yrkeskarriär. Frågor är roliga och kan du alla svar på direkten?

Fråga: Beskriv din första lektion som vårdlärare, och hur du upplevde den?

Svar: Jag minns min första lektion som blivande vårdlärare om ”Örat”! Oj så ambitiös jag var men använde redan då hjälpmedel med modell av örat och OH- bilder på den tiden. Eleverna var snälla och tysta. Men vad lärde sig de? Min första lektion som färdig vårdlärare minns jag inte riktigt. Men jag hade kul, sprutade idéer till lektionsupplägg och samarbetade mycket med andra lärare som uppmuntrade mig. Jag hade mycket stöd av mina kollegor varav en tidigare varit min lärare under grundutbildningen till sjuksköterska. Jag minns att de tyckte jag var född till att bli lärare.

Fråga: Vad inspirerar dig och ger dig energi i ditt arbete? Ge gärna konkreta exempel.

Svar: Jag inspireras av att engagera mina studenter, att lägga upp bra och givande lektionspass med tydliga mål. Att se studenterna och få dem intresserade och känna sig delaktiga. Att hitta på något utöver det vanliga! Bjuda dina trötta ungdomselever på te en ruggig kall morgon! Att känna att du är välkommen när du kliver in i klassrummet! Ta hjälp och stöd av dina elever! Hur skulle ni vilja arbeta med detta tema? Om man lyssnar och känner in får man så mycket tillbaka.

Fråga: Vilka utmaningar möter du som vårdlärare?

Svar: Där jag arbetar nu är det framför allt språket som är en utmaning. Många elever har inte svenska som modersmål. Det ställer stora krav på dig som lärare. Andra kursböcker behövs, du behöver använda ett annat enklare språk. Inom vuxenutbildningen är kurserna på 5-10 veckor och tempot högt. En annan utmaning är att många arbetar och läser på distans och studierna är inte prioriterade, utan gör det mest för att det krävs för att få en fast tjänst som undersköterska. Du får som lärare inte samma positiva feedback och blir inte inspirerad på samma sätt, även om det också finns många engagerade och ambitiösa studerande.

Fråga: Vem är vård och omsorgseleven, beskriv!

Svar: Se ovan svar! Hos oss är den typiska vuxeneleven en som arbetar inom hemtjänst, äldreboende eller som personlig assistent. Många behöver utbildningen för att få en fast tjänst. När jag arbetade med ungdomar var den typiska vård- och omsorgseleven ofta någon som inte lyckats så bra i grundskolan. Dåligt självförtroende och självkänsla kopplat ibland till olika diagnoser. På vård- och omsorgsprogrammet kunde vi se den enorma utvecklingen eleverna fick! Den var ofta kopplad till den första praktiken där man äntligen var värd något och kunde hjälpa andra samt få en positiv feedback.

Fråga: Vilka utvecklingsområden tycker du finns i ditt arbete som vårdlärare?

Svar: För närvarande är det nätverkande. För tillfället deltar jag aktivt i ett nätverk för skolor med vårdutbildning som heter Vårdnätet. Detta ger mig möjlighet att träffa kollegor och diskutera gemensamma frågeställningar som APL, språkbehovet mm. Mycket bra och behövligt att få göra detta.

Fråga: Vad skulle du ge för tips till någon som funderar på att utbilda sig bli vårdlärare?

Svar: Skaffa dig arbetslivserfarenhet från olika områden. Elever älskar när du plockar upp saker du själv varit med om. Tänk efter tycker du om att stå och prata inför människor? Tycker du om att dela med dig? Kan du se människor och bekräfta dem?

Fråga: Övrigt som du vill tillägga?

Svar: Jag kan sakna att utbilda ungdomar. Så mysigt att få igång dem och se hur de får kunskapstörst och utvecklas till fantastiska undersköterskor och att så många går vidare till högskolan. Det är också givande att utbilda vuxenelever. Här får jag möjlighet att ge dem verktyg för att förbättra deras arbete och förståelse för olika sjukdomar och symptom.

Tack Annika för att du ställde på upp på intervjun och gav oss möjlighet till inblick i en vårdlärares vardag.

Maria Christidis

Veckan efter LFK, och SO-nätverket kan se tillbaka på både givande och spännande presentationer, symposium och runda bordssamtal. Som vanligt kom konferensen både att bli avslut och avstamp. Resultaten från vårt stora Ram-projekt om flyktingkatastrofen, som i sin tur ingår som ett delprojekt där vi undersöker elevers analysförmåga i samhällskunskap, presenterades i ett symposium. Inför en fullsatt sal presenterade de medverkande lärarna tillsammans med koordinatorer och nätverksledare hur projektet har fortlöpt under året. Vi kunde avsluta symposiet med att visa på resultat som vi vill fortsätta att arbeta med. Idag har vi börjat planera vidare analyser av materialet och framtida artiklar i ämnet. SO-nätverkets rundabordssamtal under LFK handlade om, det i skolsammanhang så ofta använda begreppet, perspektiv. Diskussionerna gick höga under den dryga timme vi hade till vårt förfogande och kanske kan de tankar som väcktes användas till vidare diskussioner och projekt inom ramen för STLS – vi talar exempelvis numera om stora och lilla p. Extra roligt var också att många av våra FoU-deltagare var med på LFK och vår förhoppning är givetvis att några av dem kan presentera något på LFK 2018.​

Max, Mattias, Malin, Ann-sofie