16
nov
Verbalt, visuellt och materiellt språkande i slöjden
Det är inte ovanligt att slöjdläraren i undervisningen har förberett och tillhandahåller ett visst material och vissa redskap till en elevgrupp i ett aktuellt arbetsområde t ex bomullstyger och symaskin, lindbrädor och täljkniv eller järntråd och böjtänger. Ett material och ett verktyg kan vara mer eller mindre lämpligt för att tillverka ett visst bruksföremål. Hantverkstekniska traditioner liksom slöjdlärarens förhållningssätt till ämnet kan ligga till grund för urvalet som även hänger samman med aspekter som ekonomi, hanterbarhet, miljö och funktionalitet. Läraren gör en massa val helt enkelt! Samtidigt förväntas eleven utveckla ett kunnande som inbegriper att lära sig välja material och att lära sig motivera sina val i arbetet. Vad är det för slags val och motiveringar som det handlar om? Det är oklart vad det innebär att kunna göra och motivera val som elev på grundskolenivå och hur kunnandet tar sig uttryck – och följaktligen vad det är läraren ska bedöma. Handlar det om att eleven kan tala om sitt görande på ett visst sätt och/eller om att kunna utföra slöjdarbetet på ett visst sätt? Och om båda, hur hänger dessa två aspekter av slöjdkunnandet samman?
I samband med Lgr11 formulerades en ”ny” slöjdspecifik förmåga i den nationella kursplanen: att kunna välja och motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån syftet med arbetet och utifrån kvalitets- och miljöaspekter. Kunskapskravet för åk 9 som knyter an till denna förmåga lyder: Utifrån syftet med slöjdarbetet och kvalitets- och miljöaspekter väljer eleven tillvägagångssätt och ger enkla/utvecklade/välutvecklade motiveringar till sina val. Progressionen som den är framskriven i kunskapskravet ligger inte i elevens förmåga att kunna göra enkla/utvecklade val utan i elevens förmåga att muntligt/skriftligt kunna formulera motiveringar till sina val. Därför har verbala aktiviteter, talandet om slöjdandet, fått ett större utrymme i undervisningen och i slöjdlärares bedömningsarbete. Samtidigt hänger det verbala, det visuella och det materiella ihop. Men hurdå?
Det praktisk-estetiska ämnesdidaktiska nätverkets ramprojekt undersöker vad som händer med dessa ämnens specifika karaktär när verbala handlingar om ett praktiskt kunnande får mer och mer utrymme i undervisningen. Hur det går att tolka innebörden av dessa mer ”teoretiska” förmågor så att de inte riskerar att ske på bekostnad av utvecklingen av elevernas hantverkskunnande och materiella händighet. Hur undervisningen kan utvecklas så att elevens förmåga att muntligt och skriftligt motivera sina gjorda val under slöjdarbetes gång bidrar till att förbättra elevens slöjdmässiga resultat.
Projektet – som involverar fyra slöjdlärare i såväl hårda som mjuka material på tre grundskolor – har under hösten satt igång med pilotundersökningar och datainsamling på mellanstadiet och högstadiet. Varje lärare har gett en mindre grupp elever i uppgift att filma ett samtal där de ombetts samtala om sina gjorda val under pågågende arbetsområde. I en grupp handlar det om val av hantverksteknik kopplat till t-shirts-tillverkning, i en annan om estetiska val såsom färgkombinationer vid tillverkningen av ett textilt fodral och i en tredje grupp om val som rör verktyg, material och färger vid tillverkning av en vapensköld i trä.
Under en första granskning av filmmaterialen framkom en intressant skillnad i språkandet: när elever hade sitt slöjdföremål framför sig under tiden de ombeddes tala kunde de peka på detaljer och förtydliga genom att visa kroppsligt, vilket gjorde det tydligare för oss lärare att förstå nyanser i elevernas motiveringar, jämfört med när de enbart talade utifrån ett papper eller från minnet. Nästa steg i lärargruppen blir att titta närmare på det filmade datamaterialet från de olika slöjdsalarna. Håll utkik här i bloggen i vår för hur projektet fortskrider och vilka resultat som tagit form!
Jenny Frohagen
0 kommentarer