10
apr
Beware of the spårvagn
Här inne på Pedagogen i Göteborg pågår just nu NÄD – Nationell ämnesdidaktisk konferens. Tre dagar fyllda med presentationer i olika ämnen med den gemensamma nämnaren ämnesdidaktik. Nu på morgonen har Gudrun Erickson talat om Vad är bra (med) bedömning? Att bedömning i skolan har gått från att vara ett iskallt ämne (80-tal) till ett glödhett ämne (90-tal och framåt) håller nog de flesta med om, men Gudrun undrar om det nu kan vara så att det håller på att bli vidbränt. Kan det bli för mycket av det goda? Och hur god är bedömningen?
Under föreläsningen blir vi påminda om att bedöma rätt saker på olika sätt. Det är bra att ”skela” litegrann som lärare (och elev). Samtidigt är det bra att ha medbedömare – hur bra man än blir på att skela så får man inte ögon i nacken. Och hur vet vi att vi bedömer rätt saker? Att bedömningen är valid? Det är inga nya frågor, men svaren är långt ifrån lätta och självklara. Hur kollar vi att bedömningen inte innehåller ”för lite av det viktiga” (construct under-representation) eller ”något annat än det viktiga” (construct irrelevant variance)?
Jag funderar också på hur, var och när man korsar gator här i spårvagnarnas stad. De där vita ränderna lyser med sin frånvaro, göteborgarna verkar helt obrydda och bara går. Själv tittar jag inte bara höger-vänster-höger utan ochså framåt och bakåt, tar ett djupt andetag och kastar mig ut. Hittills har det fungerat bra.
/Jessica B
0 kommentarer