16
apr
Att tala om slöjd och att tala i slöjd – två olika saker?
Att språkutvecklande arbetssätt numera är starkt betonade i svensk grundskola har väl inte undgått någon och att det är en fördel att arbeta med språket i alla skolämnen. Hur då detta kan ta sig uttryck i slöjdämnet är relevant att undersöka, ett ämne som annars brukar sätta det materiella och manuella arbetet före ett skriftligt och muntligt arbete. Hur lär man elever att kunna analysera och värdera sitt slöjdarbete med hjälp av slöjdspecifika begrepp? Särskilt elever som inte har svenska som modersmål. Vad händer när läraren filmar en genomgång av en hantverksteknik jämfört med när hon på ett mer traditionellt vis går igenom den live i klassrummet? Kan filmade instruktioner utgöra ett redskap som förbättrar elevers lärande när det gäller slöjdspecifika begrepp?
I det praktisk-estetiska nätverket har slöjdlärargruppen i Botkyrka nu gått in i en andra undervisningscykel i arbetet med att studera slöjdens begrepp och hur elever och lärare i årskurs sju arbetar med instruktionsfilmer som ett stöd för lärandet i slöjd. Under året hoppas de ha hunnit sammanställa sina resultat i en artikel för att andra slöjdlärare eller slöjdundervisningsintresserade ska kunna ta del av gruppens forskningsarbete.
På den senaste projektträffen diskuterade vi bland annat det här med meningsfullhet när det gäller varför slöjdspecifika begrepp är viktiga för elever att lära sig. När används begreppen i och under slöjdarbetet: i början? i slutet? under tiden? Detta kan ha betydelse för hur eleverna förhåller sig till det verbala språket i slöjden, om de använder det eller inte, om det upplevs som användbart eller inte. Ett sätt som är vanligt förekommande i slöjdundervisningen är att eleverna får skriva om sitt slöjdarbete i slutet av ett arbetsområde när de är klara med sitt föremål för att ”visa för läraren” hur de tänkt under sitt arbete och hur processen att tillverka föremålet gått till. Detta kan sedan bli ett underlag för bedömning av ett slöjdkunnande. Ett annat sätt är att berätta muntligt hur det gått enskilt för läraren eller i grupp. Detta kan ses som ett talande om slöjden som inte sker i direkt anslutning till ett pågående arbete jämfört om läraren samtalar med eleven under arbetets gång som kan betraktas som ett talande i slöjd. Det verbala är inte alltid det första vi tänker på när vi tänker slöjdarbete men det är just det som gör detta projekt så intressant, eftersom slöjdens specifika begrepp är ett återkommande inslag i slöjdundervisning men frågan är hur det realiseras i undervisningen för att eleverna ska utveckla en rik förmåga att tala om och i slöjd. Vad motiverar eleverna att ta upp sina ipads och kolla på filmerna och hur många elever gör det. Än så länge tycker sig lärarna se en trend att eleverna relativt sällan tittar på filmerna utan går hellre direkt till läraren, även om det betyder att vänta in sin tur. Det kan vara lättare och kanske mer meningsfullt att gå direkt fråga – vad ska jag göra nu? Eller kan du visa hur man gör en centrumtappning, vad ska jag börja med? Istället för att sätta sig ner och studera en film. I projektet filmas slöjdlektioner där eleverna har möjlighet att genom sina ipads kolla på förinspelade filmer på youtube.
Ett intressant resultat som gruppen funnit är att när slöjdläraren talar på filmen använder hon många hantverkstekniska begrepp. Däremot använder hon fler vardagstermer och inte lika många specifika slöjdbegrepp när hon har en traditionell genomgång av en hantverksteknik i slöjdsalen. Ett exempel kan vara ”nu tar jag den här och sätter fast den här”, istället för att säga nu tar jag borrstålet och spänner fast den i borrmaskinens chuck.
Vi kommer så småningom publicera fler och mer fördjupade resultat från denna studie som vi i STLS följer med stort intresse eftersom det finns få studier av begreppsanvändning i slöjdundervisning.
/Jenny och Torben
0 kommentarer