14
feb
Vaghet och vanmakt
Jag har precis läst delar av en mycket intressant avhandling, Vaghet och vanmakt – 20 år med kunskapskrav i den svenska skolan, skriven av Gunnar Hyltegren (2014). Det som framför allt intresserade mig var hans analys av svenskämnets betygskriterier (Lpo94), kunskapskrav (Lgr11) och centrala innehåll (Lgr11). Efter läsningen undrar jag hur vi lärare överhuvudtaget klarat av att bedöma våra elever med hjälp av kunskapskraven. I svenska i årskurs 9 finns 67 delkrav! Det blir ett antal beslut för en lärare med exempelvis tre undervisningsgrupper. Förutom antalet delkrav, tar Hyltegren upp kunskapskraven som ”kunskapstyper”, t.ex. om kunskapskraven anger kunskaper som eleven antingen har eller inte har eller om det snarare handlar om grader av kunskaper. Elever ska exempelvis kunna göra en muntlig redovisning på ett begripligt sätt. Kan man säga att eleven gör det begripligt eller inte begripligt? Eller handlar det om graden av begriplighet? Och i så fall: till vilken grad ska det vara begripligt för att det ska anses begripligt nog för betyget E? Hyltegrens slutsats efter en intressant och underhållande analys är att kunskapskraven i svenska (både grundskolan och gymnasiet) är mycket vaga och deras användbarhet som bedömningsredskap kan därmed ifrågasätta (s. 259).
Andra frågor som tas upp är bland annat om lärare anpassar de nationella kunskapskraven, om lärare hittar på egna kunskapskrav och om lärare tillämpar en relativ betygssättning. Jag återkommer, när jag läst vidare!
Anna-Maija
0 kommentarer