3
dec
Reflektion som verktyg? Del 2
Förra veckan skrev jag om bedömning av reflektion. I den här texten berättar jag om två föredrag om reflekterande samtal.
Föredraget Observation and feedback: Practice, talk and reflection handlade om reflektion som förmåga. Enligt forskning behöver lärare reflektera över sin undervisning för att utveckla sin praktik. För nyutexaminerade lärare är detta ofta ett problem, då de saknar förmågan att reflektera över sin praktik, vilken erfarna lärare utvecklat under åren. En av de presenterande forskarna hade utvecklat en metod som underlättar för nya lärare att snabbare bli bättre på reflektion. Metoden bygger på dialogisk undervisning och handlar om att mentorn/lärarutbildaren ställer s.k. autentiska frågor istället för att monologiskt tala om för den nya läraren (eller lärarstudenten) vad som var bra och (ännu värre) dåligt på lektionen. Detta dialogiska sätt att tala kan naturligtvis även användas med elever (och föräldrar). Genom dialogiskt tal initierar man en reflektionsprocess hos lärarstudenten (eleven).
Nur Kurtoglu-Hooton talade om vikten av bekräftande feedback i reflekterande samtal med lärarstudenter. Hon menade att beröm leder till utveckling, och att genom att man berömmer en deltagare i en grupp, påverkas även andra på ett positivt sätt. Det exempel hon lyfte fram handlade om beröm riktat mot en lärarstudents person (att han var kreativ). Hennes slutsatser stämmer inte riktigt överens med den feedback-forskning jag tagit del av (Hattie, Timperley m.fl.), där man menar att beröm riktat mot person (jämfört med uppgift) inte är effektivt i ett lärandesyfte utan kan till och med ha negativ effekt.
Anna-Maija
0 kommentarer