Visar inlägg med tagg:

Matematiknätverket driver ett ramprojekt som på ett övergripande plan handlar om att utveckla en undervisning som främjar elevers förmåga att föra och följa algebraiska resonemang – från åk 1 till och med gymnasiet. Under läsåret (2016-17) jobbade vi inom nätverket tillsammans med lärarna Carolina Blomström (Grimstaskolan), Sofia Ek (Eriksdalsskolan) och Anja Gustafsson (Brunnsängskolan) (åk 1–3) samt Marja Boman (Eriksdalsskolan) och Ami Nordeman (Rosenborgsskolan) (åk 4–6). I detta samarbete var fokus på att utveckla och pröva uppgifter och klassrumskommunikation med hjälp av learning study som ”vetenskapligt maskineri”.

En av frågorna för oss (lärare och forskare) handlar om att försöka ta reda på vad eleverna behöver lära sig för att de ska kunna argumentera algebraiskt utan att bestämma värdet på ingående variabler (lärandeobjektet). I en learning study är det viktigt att identifiera vilka kritiska aspekter eleverna behöver urskilja för att utveckla det önskade kunnande som uttryckts som lärandeobjekt. Att identifiera kritiska aspekter är många gånger ett ganska mödosamt arbete som kräver djupgående analyser av hur elever löser olika uppgifter och hur de resonerar i t.ex. en intervjusituation.

Vidare ska undervisningen designas så att det blir möjligt för eleverna att urskilja de kritiska aspekter man identifierat. Detta handlar ofta om att designa uppgifter. Det krävs ofta flera forskningslektioner innan man kommer fram till vilka krav man behöver ställa på uppgifter och hur man kan arbeta med dem. Att på detta sätt arbeta med undervisningsutvecklande forskning är komplext men också spännande. Och så var exempelvis lyckan stor när vi efter flera timmars analys av olika videofilmade lektioner hör hur en elev i Marjas klass säger ”säg ett tal, vilket som helst” och inser att detta faktiskt kan tas som en indikator på ett urskiljande av en av våra kritiska aspekter (resultatet presenterades på Lärarnas forskningskonferens 2017). Det krävs alltså ett systematiskt utprövande i klassrummet och ett idogt samarbete mellan lärare och forskare för att utveckla kunskaper om vad eleverna behöver lära sig och för att förstå tecken på kunnande – gällande ett specifikt kunnande.

Inom STLS jobbar vi i våra olika nätverk och med våra olika projektformer sedan 2009 för att få fram ny kunskap av relevans för undervisningen. I dag talar många om praktiknära forskning och denna typ av forskning tillmäts allt större betydelse. STLS erbjuder en speciell modell för praktiknära forskning (som vi talar om som undervisningsutvecklande ämnesdidaktisk forskning). STLS har också uppmärksammats i Cecilia Christerssons utredning om praktiknära forskning. Läs mera här.  

Blomström, C., Boman, M., Ek, S., Gustavsson, A., Nordeman, A. (2017, oktober). Att synliggöra elevers förmåga att resonera algebraiskt. Lärarnas forskningskonferens, Nacka.

Har böcker ett budskap? Det är en inte helt lätt fråga att besvara: Har Robinson Kruse ett budskap och vilket är i så fall det? Att ”ensam är stark”? Eller har den flera ”budskap”? Kanske vill den säga att vi blir människor först när vi träffar andra människor? Eller har den ett tidstypiskt, idag rasistiskt, budskap om den vite mannens överhöghet?

Sådana här frågor är en typ av frågor vi ställer oss i STLS ämnesdidaktiska nätverk för svenska och svenska som andraspråk, i sammanhanget av att vi är i färd med att formulera en forskningsplan för ett så kallat ramprojekt (så kallat eftersom flera lärare, tillsammans eller oberoende av varandra kan ingå inom den ram som projektets syfte och forskningsfrågor ger).

En andra typ av frågor rör undervisning som rör berättande texters budskap eller, med gymnasiets kursplaneformuleringar, narrativers tematik. Hur undervisningen utformas så att den hjälper elever utveckla förmågan att läsa och analysera skönlitteratur, just när det kommer till texters budskap?

Textens budskap kan i kursplanernas formuleringar vara antingen tydligt framträdande, finnas mellan raderna, eller vara dolda och de kan kopplas till läsarens (elevens) egna erfarenheter, eller omvärldskunskap.

Det gör det inte lättare att besvara frågan om budskapet i berättelsen om Robinson Kruse. Finns det ”mellan raderna”? Eller är det ”dolt”? Men i ett undervisningssammanhang kan det, kanske, vara till ledning att budskapet finns där?

Detta att budskapet ”finns” så att säga ”inuti” i texten, färdigt att plockas fram, är ett synsätt som kritiserats. Svenskämnesdidaktikforskarna Stefan Lundström, Lenda Manderstedt och Annbritt Palo menar att föreställningar om texters budskap står för en teknisk syn på läsning, där budskapet är ett ting och inte en upplevelse. Lundström, Manderstedt och Palo sätter den tekniska litteratursynen i samband med den mål- och mätningsinriktade, marknadsanpassade skolan.  Nog är det en svindlande tanke att ett målstyrningssamhälle på ett så subtilt sätt genom undervisningen påverkar individens egen läsning av de berättelser som omger oss, och därmed i förlängningen formar individen själv?

Till sådana filosofiska djup kommer vi kanske inte fullt ut i ramprojektet. Trots allt har ju texter budskap åtminstone i de styrdokument som styr undervisningen. Men frågan om vilken innebörd ”budskap” har kommer förstås också styra vår undervisning.

Det leder oss in på den tredje typ av frågor som vi i nätverket nu ställer oss, nämligen forskningsfrågor som rör undervisning om texters budskap. Forskningsfrågor tenderar att formuleras om både en och två gånger, så vi ska här inte ännu ge oss på olika konkreta formuleringar, men de kommer att vara riktade mot en övergripande fråga som handlar om att förstå vad som gör en undervisning om texters budskap framgångsrik.

Är du lärare i svenska eller svenska som andraspråk och har tankar om detta som rör undervisning kring berättande texters budskap?

Vårt forskningsprojekt (av den typ vi alltså kallar ramprojekt), Budskap bortom raderna, är i så fall något för dig att delta i!

Ett forskningsprojekt läggs upp kring syfte, frågeställningar, en viss metod för materialinsamling och analys och en beskrivning av de slutsatser som kan dras av resultatet. I denna process kan du som lärare ingå på så vis att du på något sätt dokumenterar din undervisning (till exempel genom att spela in den, även om det förstås också finns andra dokumentationsmetoder) för att ge oss i nätverket underlag för analys och för att kunna besvara projektets forskningsfrågor.

Du behöver alltså inte vara ”fullfjädrad forskare” för att delta, men gärna ”nyfiken på forskning”. Forskningsfrågor, analysmetoder och teoriunderbyggnad kommer att ges av oss som koordinerar projektet (undertecknade), men forskningsgenomförandet kommer att ske i dialog med dig och andra deltagande lärare.

Vi hoppas att projektet ska bidra till ett utvecklat yrkesspråk för oss lärare, i de didaktiska frågor som rör texters budskap. Och vi hoppas förstås att du vill vara med!

Ann Ohlsson

Anna-Maija Norberg

Björn Kindenberg

Koordinatorer i ämnesdidaktiska nätverket för svenska och svenska som andraspråk, STLS

Idag fick jag sorgebudet att professor emeritus Lars Lindström, vars inspirerande tankar och texter om lärande i estetiska ämnen jag mötte för första gången när jag gick på Lärarhögskolan i Stockholm, lämnade oss denna vecka, den 31 januari. Lars forskningsarbeten har betytt mycket framför allt för utvecklingen av bedömning av estetiska lärprocesser. Han var t.ex. en av de första som introducerade portföljbedömning i bildämnet i Sverige (Portföljen som examinationsform. Ett socialt-konstruktivistiskt utvecklingsarbete inom lärarutbildningen, från 1997). Ett av hans stora bidrag i allmänhet var översättningen och redigeringen av didaktikern Comenius Orbis Sensualium Pictus: den synliga världen, ett arbete som av många beskrevs som en kulturgärning då den publicerades 2006.

För bara en vecka sedan satt jag på ett litteraturseminarium och diskuterade hans artikel ” Estetiska lärprocesser om, i, med och genom slöjd” i Kritisk utbildningstidskrift nr 133/134 från 2009. Vi diskuterande om och hur hans fyrfältsmodell om estetiska lärprocesser kan hjälpa oss att förstå, få syn på, pröva och analysera undervisningsdesign och elevuppgifter i estetiska ämnen. Om en uppgift designas för att bidra till ett konvergent lärande ”om” eller ”med” ämnet, hur ska den då vara formulerad och vad ska bedömas? Och om uppgiften är tänk att utveckla ett mer divergent lärande ”i” eller ”genom” ämnet, hur tar den sig uttryck då?

Jag tänker att det bästa vi kan göra för att minnas och hylla Lars är att hantera och pröva hans idéer, texter och didaktiska redskap han presenterat för oss. I STLS praktisk-estetiska nätverk har vi ett ram-projekt med namnet Språket i ämnet och ämnet i språket som jag skrev om här i bloggen i höstas. Liksom Lars vill vi i projektet studera och få ett grepp om det ämnesspecifika kunnandet för att möjliggöra lärande hos eleverna. Lars Lindström menar att det är viktigt att få syn på och få begrepp för såväl den rationella kunskapen som de estetiska uttrycken i ett ämne. I artikeln i länken ovan skriver han:

För att utvecklas på ett allsidigt och harmoniskt sätt, måste individen tillägna sig olika formspråk. Följaktligen bör en skola för bildning ge utrymme för skilda språkformer, till exempel den verbala, den musikaliska, den kroppsliga, den bildmässiga och tings- framställande formen, likaväl som vardagsspråket, det poetiska språket och det vetenskapliga språket.

Hur vi förstår och hanterar olika aspekter av våra ’ämnesspråk’ är upp till oss lärare att fortsätta studera och utveckla.

Farväl Lars, och tack för de begrepp och koncept du gett oss att pröva vidare!

Jenny Frohagen

Koordinator i det praktiskt-estetiska ämnesnätverket

På forskningskonferensen WALS (World Association of Lesson Studies) som ägde rum i Nagoya, Japan i november 2017 deltog ett av matematiknätverkets projekt, Tiobassystemet – elevers uppfattningar och lärande, på ett symposium på temat Abolishing the research-practice gap. Lesson/learning study as research for, not about, teachers. Under symposiet lyfte projektet frågan To formulate a research question relevant to the teacher profession. Vill du läsa mer om konferensen och vad som presenterades och diskuterades www.wals.2017.com

IMG_2281

/Mattenätverket

Som engelsklärare känner du säkert igen denna uppmaning, men frågan är vilken uppfattning om språkinlärning som kommer till uttryck i detta citat? Under Lärarnas Forskningskonferens, LFK, som i år hölls på Nacka Gymnasium, arrangerade det ämnesdidaktiska nätverket för engelska och moderna språk ett uppskattat rundabordssamtal med just denna titel. Under samtalet diskuterades livligt bland annat effekterna, positiva och negativa, av att enbart ha målspråket som norm i språkklassrummen, samt vilka konsekvenser det kan få för undervisningen i flerspråkiga klassrum.

 

Att det är stimulerande men också utmanande att undervisa i flerspråkiga och mångkulturella klassrum rådde det stor enighet kring, och också att det är viktigt att ge alla elever möjlighet att använda sig av samtliga sina språkliga resurser, inklusive sitt förstaspråk, för att stötta utvecklingen av målspråket. Bland annat diskuterades om så kallat korsspråkande, på engelska translanguaging, ska betraktas som ett hinder eller en resurs. Trots att  det naturligtvis finns många utmaningar kopplade till korsspråkande så kom vi ändå fram till att elevers möjlighet att strategiskt använda sig av samtliga sina språkliga resurser kommer hjälpa dem att nå sina mål i högre utsträckning.

 

För oss i det ämnesdidaktiska nätverket för engelska och moderna språk var detta första gången vi arrangerade ett rundabordssamtal, men med största sannolikhet var det inte den sista, och vi ser fram emot fler givande diskussioner med fokus på undervisningsutveckling i engelska och moderna språk.

 

// Anette

Referenser
Cummins, J. (2017). Flerspråkiga elever – Effektiv undervisning i en utmanande tid. Stockholm: Natur & Kultur.

 Garcia, O. & Wei, L. (2014).Translanguaging and Education. Translanguaging: Bilingualism and Education, 63-77.

Källkvist, M..; Gyllstad, H; Sandlund, E. & Sundqvist, P. (2017). Framtidens undervisning i engelska: enspråkig, tvåspråkig eller flerspråkig? Lund, 2017/04/21-2017/04/22.

Välkommen till en informationsträff om deltagande i ämnesdidaktiska och undervisningsutvecklande projekt!

Har du och dina kollegor en undervisningsrelaterad utmaning som ni vill utforska i er praktik? Har ni erfarenheter av något som eleverna har speciellt svårt att lära sig i ett specifikt ämne? Lär sig eleverna det ni tänkt er att de ska lära sig och hur tar ni reda på det? Vill ni fördjupa er i någon aspekt av undervisning, lärande och bedömning men inte riktigt haft tid eller vetat hur ni ska gå tillväga?

Inom Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) finns det möjlighet att få handledning, bidrag och hjälp att utveckla och driva projekt som utgår ifrån lärares frågor. Fredagen den 26 januari kl. 14.00-16.30 (drop-in) informerar vi om de möjligheter som lärare och skolor har att ansöka om medel för att bedriva ämnesdidaktiska FoU-projekt. Du kan också få stöd i ansökningsskrivande vid samma tillfälle på en skrivarstuga kl. 15.00-15.45.

Mötet är i Insikten, på Hantverkargatan 2F i Stockholm och vi bjuder på fika. Anmälan sker på den här länken senast 24 januari https://websurvey.textalk.se/start.php?ID=111165

Övergripande information om våra två olika sorters projekt, FoU-projekt och ramprojekt, finns här. Mer specifik information om pågående projekt finns på våra nätverks hemsidor. Länkar till dem finns här.

Om du har frågor kan du kontakta funktion.stls@stockholm.se

Varmt välkomna!
Stockholm Teaching & Learning Studies

Terminen för matematiknätverket inom Stockholm Teaching & Learning Studies närmar sig sitt slut. Just nu planeras det för fullt, för nästa termin i nätverket. Innan vi gör avslut tittar vi tillbaka på terminen som gått, bl.a. på höjdpunkten Lärarnas forskningskonferens 2017, som hölls tisdag 31 oktober på Nacka gymnasium. Över 300 deltagande lärare och skolledare från bl.a. Stockholms stad, Botkyrka kommun och Nacka kommun fick möjlighet att lyssna till presentationer om praktiknära forskning och delta i intressanta samtal och diskussioner.

Under dagen fanns Marja Wanér (Eriksdalsskolan), Sofia Ek (Eriksdalsskolan) och Anja Gustafsson (Brunnsängskolan) på plats som presenterade sitt ram-projekt från 2016/2017; Att identifiera elevers förmåga att resonera algebraiskt. Nedan finns två korta urval från deras presentation.

https://youtu.be/wTuo-2XZlFY

Vi ser fram emot nya presentationer från deltagarna i matematiknätverket på STLS nästa år på Lärarnas forskningskonferens 2018.

Hälsningar från matematiknätverket,
Anna-Karin Nordin, Jenny Fred, Johannes Berggren, Martin Nyman och Sanna Wettergren

16

nov

Det är inte ovanligt att slöjdläraren i undervisningen har förberett och tillhandahåller ett visst material och vissa redskap till en elevgrupp i ett aktuellt arbetsområde t ex bomullstyger och symaskin, lindbrädor och täljkniv eller järntråd och böjtänger.  Ett material och ett verktyg kan vara mer eller mindre lämpligt för att tillverka ett visst bruksföremål. Hantverkstekniska traditioner liksom slöjdlärarens förhållningssätt till ämnet kan ligga till grund för urvalet som även hänger samman med aspekter som ekonomi, hanterbarhet, miljö och funktionalitet. Läraren gör en massa val helt enkelt! Samtidigt förväntas eleven utveckla ett kunnande som inbegriper att lära sig välja material och att lära sig motivera sina val i arbetet. Vad är det för slags val och motiveringar som det handlar om? Det är oklart vad det innebär att kunna göra och motivera val som elev på grundskolenivå och hur kunnandet tar sig uttryck – och följaktligen vad det är läraren ska bedöma. Handlar det om att eleven kan tala om sitt görande på ett visst sätt och/eller om att kunna utföra slöjdarbetet på ett visst sätt? Och om båda, hur hänger dessa två aspekter av slöjdkunnandet samman?

I samband med Lgr11 formulerades en ”ny” slöjdspecifik förmåga i den nationella kursplanen: att kunna välja och motivera tillvägagångssätt i slöjdarbetet utifrån syftet med arbetet och utifrån kvalitets- och miljöaspekter. Kunskapskravet för åk 9 som knyter an till denna förmåga lyder: Utifrån syftet med slöjdarbetet och kvalitets- och miljöaspekter väljer eleven tillvägagångssätt och ger enkla/utvecklade/välutvecklade motiveringar till sina val. Progressionen som den är framskriven i kunskapskravet ligger inte i elevens förmåga att kunna göra enkla/utvecklade val utan i elevens förmåga att muntligt/skriftligt kunna formulera motiveringar till sina val. Därför har verbala aktiviteter, talandet om slöjdandet, fått ett större utrymme i undervisningen och i slöjdlärares bedömningsarbete. Samtidigt hänger det verbala, det visuella och det materiella ihop. Men hurdå?

Det praktisk-estetiska ämnesdidaktiska nätverkets ramprojekt undersöker vad som händer med dessa ämnens specifika karaktär när verbala handlingar om ett praktiskt kunnande får mer och mer utrymme i undervisningen. Hur det går att tolka innebörden av dessa mer ”teoretiska” förmågor så att de inte riskerar att ske på bekostnad av utvecklingen av elevernas hantverkskunnande och materiella händighet. Hur undervisningen kan utvecklas så att elevens förmåga att muntligt och skriftligt motivera sina gjorda val under slöjdarbetes gång bidrar till att förbättra elevens slöjdmässiga resultat.

Projektet – som involverar fyra slöjdlärare i såväl hårda som mjuka material på tre grundskolor – har under hösten satt igång med pilotundersökningar och datainsamling på mellanstadiet och högstadiet. Varje lärare har gett en mindre grupp elever i uppgift att filma ett samtal där de ombetts samtala om sina gjorda val under pågågende arbetsområde. I en grupp handlar det om val av hantverksteknik kopplat till t-shirts-tillverkning, i en annan om estetiska val såsom färgkombinationer vid tillverkningen av ett textilt fodral och i en tredje grupp om val som rör verktyg, material och färger vid tillverkning av en vapensköld i trä.

Under en första granskning av filmmaterialen framkom en intressant skillnad i språkandet: när elever hade  sitt slöjdföremål framför sig under tiden de ombeddes tala kunde de peka på detaljer och förtydliga genom att visa kroppsligt, vilket gjorde det tydligare för oss lärare att förstå nyanser i elevernas motiveringar, jämfört med när de enbart talade utifrån ett papper eller från minnet.  Nästa steg i lärargruppen blir att titta närmare på det filmade datamaterialet från de olika slöjdsalarna. Håll utkik här i bloggen i vår för hur projektet fortskrider och vilka resultat som tagit form!

Jenny Frohagen

11

okt

Porträtt av en Vård- och omsorgselev

Första blogginlägget från yrkesnätverket är en intervju av Yuli Oh, 22 år, som gick Vård- och omsorgsprogrammet på Åva gymnasium i Täby mellan år 2011-2014. Idag går hon sista terminen på sjuksköterskeprogrammet på Röda Korsets högskola. Genom intervjun får vi ta del av Yulis bild av att ha gått ett yrkesprogram på gymnasiet.

Yuli Oh Foto

Yuli Oh, en tidigare Vård- och omsorgselev.

Yuli beskriver sig själv som en person som är intresserad av människor, som tycker om att uppmuntra människor till att främja sin hälsa. Yuli är en positiv person och har god social kompetens. Rättvisa är väldigt viktigt för Yuli, oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning eller religion. Hon tycker att alla ska ha samma rättigheter och bli behandlade likvärdigt. Detta gäller inte enbart medmänniskor, utan även i hennes roll som vårdgivare i mötet med patienter och kollegor. Yuli är lyhörd och tycker om att lyssna på vad andra människor har i hjärtat och hjälper mer än gärna till när människor är i behov av hjälp och stöd. Många, privat som professionellt, upplever att Yuli sprider en trygghet och tillit till sin omgivning, vilket hon också ser som sin största styrka.

Fråga: Varför valde du att gå ett yrkesprogram på gymnasiet, i detta fall Vård- och omsorgsprogrammet?

Svar: Jag valde att gå Vård- och omsorgsprogrammet för att jag tycker om att arbeta med människor och hjälpa människor.

Fråga: Vad trodde och hoppades du på att det skulle resultera i?

Svar: Jag hoppades på att få utvecklas som person och även kunskapsmässigt. Att det skulle ge mig en större bild av hur människor fungerar och att jag skulle få möjlighet att hjälpa människor där de är som mest sårbara.

Fråga: Vad blev det för resultat till slut?

Svar: Det gav goda resultat i utvecklingen för mig. Jag kände att jag visste mer om människokroppen och fick mer kunskap i att se saker från olika perspektiv utöver min egna. Det gav mig även viljan till att fördjupa mig och studera vidare till sjuksköterska!

Fråga: Är du nöjd med hur det blev? Blev det bättre eller sämre än vad du tänkt/förväntat dig?

Svar: Jag är nöjd med resultatet, jag fick stöd och uppmuntran av lärarna jag hade.

Fråga: På vilket sätt hjälpte Vård- och omsorgsprogrammet dig i dina nutida studier på högskola?

Svar: Det gav mig en bra bas till sjuksköterskeprogrammet och en hel del förkunskap. Jag var beredd på hur det är att arbeta inom vården, vilket jag är tacksam för då jag pratat med andra kurskamrater som kommit från andra program från gymnasiet som upplevt att det var lite svårare då allt upplevdes som helt nytt för dem.

Fråga: Hur skulle du beskriva den typiska yrkeseleven på Vård- och omsorgsprogrammet?

Svar: Den typiska yrkeseleven ska vara empatisk och ha ett lugn i sig och samtidigt kunna hantera stressiga situationer. En av det viktigaste egenskaperna är att eleven ska vara där för att vilja arbeta med andra människor, han eller hon ska vara där för att vilja hjälpa andra och få andra att må bättre. Man ska visa respekt till människan och kunna stötta samt uppmuntra andra människor.

Fråga: Om du tittar tillbaka på din studietid på Vård- och omsorgsprogrammet har du något särskilt minne/exempel som dröjt sig kvar och som kan beskriva känslan/upplevelsen av att gå Vård och omsorgsprogrammet?

Svar: Ett särskilt minne jag hade var när vi förberedde oss i skolan inför vår första praktik på äldreboende. Vi fick prova att borsta varandras tänder som en övning. Det tyckte jag var givande och en viktig övning att få göra. Det var först då man fick känna och förstå hur det är att inte kunna göra något själv och bli lämnad i någon annans händer som då ska sköta omvårdnaden. Det fick mig att tänka på att man inte ska vara för hårdhänt, inte missa längre in vid tänderna (om man själv tänker att det fastnat någon matbit och man inte får bort det). En viktig sak är att man torkar munnen efter, det är verkligen inte skönt att känna hur vattnet droppar från hakan. Detta fick mig att tänka vidare på hur man beter sig vid matning, att man ska komma ihåg att torka av munnen ganska snabbt inpå om maten hamnar utanför och inte göra det först efter att man är färdig. Det fick mig och tänka till och behandla andra på det sättet man själv vill bli behandlad.

Fråga: Vad skulle du vilja ge för råd till de som överväger att gå ett yrkesprogram som Vård- och omsorgsprogrammet?

Svar: Att man aldrig ska vara rädd, det kan kännas nervöst och läskigt i början. Men det är ett riktigt givande yrke och man utvecklas som person och får bättre förståelse för andra människor, och mer acceptans för att alla människor är olika och unika.

Tack Yuli för att du delade med dig av dina upplevelser och erfarenheter av att ha gått ett yrkesprogram på gymnasiet. Vi önskar dig lycka till i ditt framtida yrkesliv som sjuksköterska.

Maria Christidis

bild+musik=film

Läroplanen för grundskolan har reviderats 2017 med ett utökat fokus på digitalt kunnande. Enligt läroplanen ska eleverna utveckla sin förmåga till eget skapande samt kunna använda och ta del av många olika uttrycksformer. Eleven ska kunna använda digital teknik för kunskapssökande, kommunikation, skapande och lärande. Läroplanen påtalar också att lärare ska organisera undervisningen så att eleverna får möjlighet att arbeta ämnesövergripande.

Sedan höstterminen 2016 pågår ett högst aktuellt ämnesövergripande FoU-projekt i nätverket för praktisk-estetiska ämnen. Projektet bär namnet ”bild + musik = film” och tar i bruk digitala resurser som Storyboard, Garageband samt iMovie. Lärarna på Åsö grundskola i bild och musik påbörjade redan läsåret 2013/2014 ett arbetsområde som integrerar digitalt bild- och musikskapande och sedan dess utgör ’filmprojektet’ en återkommande del i undervisningen i årskurs nio. Eleverna får då arbeta i några olika digitala tekniker inom bild- och musikskapande och genom dessa skapa filmer i mindre grupper. Eleverna får till uppgift att gestalta en artikel ur barnkonventionen med rörlig bild där de får välja en genre (dokumentär, drama, action osv.) för att sedan komponera musik som förstärker och belyser t.ex. känslolägen i olika scener.

Lärarna vill, med utgångspunkt i detta arbetsområde i årskurs nio, undersöka vilka möjligheter och begränsningar denna ämnesövergripande och digitala undervisningsdesign har för elevernas kunskapsutveckling. Lärarna har formulerat projektets syfte på följande sätt:

”Vi vill undersöka om vi genom vårt ämnesövergripande, digitala arbete kan formulera möjligheter och begränsningar för elevernas lärande inom de förmågor som kursplanerna i bild och musik uttrycker; skapa bilder och kommunicera med bilder, skapa musik och kommunicera egna musikaliska tankar och idéer (Lgr11 s.20, s.100).”

Det utökade digitala uppdraget för grundskolan kan kännas som en utmaning för lärare. Traditionens makt kan vara stark när det gäller vilket kunskapsinnehåll som framhålls och har en stark historisk förankring (Åsén , 1992). I bildämnet har analoga tekniker för bildframställning länge stått i förgrunden och ämnet har ett historiskt ben i att utveckla individens teckningsfärdighet. I musikundervisningen har grupparbete varit vanligare och kunskapsinnehållet som ges mest utrymme är sång och spel (Skolverket, 2015). Hur kan vi förstå och hantera digitala resurser och digital teknik som delar av ett visst ämnes kunskapsinnehåll? Vad möjliggör eller begränsar ämnesövergripande digitala arbetsområden likt detta för elevernas kunnighet inom respektive ämne? Vad behöver jag som lärare kunna för att skapa goda förutsättningar för mina elever att utveckla ett digitalt ämneskunnande? Hur ska vi undvika stoffträngsel, när det ”nya” kunskapsinnehållet möter det ”gamla”? Det finns många frågor som väcks när en möter detta FoU-projekt.

På Lärarnas forskningskonferens den 31 oktober kommer musikläraren Jonas Asplund och bildläraren Malin Johansson att presentera preliminära resultat från studien, baserade på ett urval av den stora mängd empiri som hitintills genererats inom projektet: elevenkäter inspirerade av VÖL-modellen (Westlund, 2009), filmade elevintervjuer, lektionsobservationer och elevfilmer. Delar av materialet har transkriberats och en fenomenografisk analys (Marton, 1981) har påbörjats.

Ämnesdidaktiska erfarenheter som rör hur digital teknik kan hanteras och förstås i undervisningen i grundskolan är brännhett stoff. Vi har spännande forskningsresultat att se fram emot och hålla utkik efter när det gäller projektet bild+musik=film!

Källor:
Skolverket (2015). Bild, musik och slöjd i grundskolan. Rapport 426.
Marton, Ference (1981). Phenomenography – describing conceptions of the world around us. Instructional Science 10, 177-200.
Westlund, Barbro (2009). Att undervisa i läsförståelse. Natur & Kultur Akademisk.
Åsén, Gunnar (1992). Från Linearritning till bild. I: Lind, Ulla, Hasselberg, Kersti & Kühlhorn, Britt-Marie (red.) (1992) Tidsbilder: perspektiv på skola och bildskapande under 150 år, Utbildningsradion, Stockholm.

Bloggen Forskning i praktiken

Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) är ett samarbete mellan kommuner i Stockholms län och Stockholms universitet som initierar, stödjer och sprider lärarledda forskningsprojekt. Vi som skriver här koordinerar ämnesdidaktiska projekt inom matematik, moderna språk och engelska, naturvetenskap och teknik, praktiska och estetiska ämnen, samhällsvetenskapliga ämnen, svenska och svenska som andraspråk och yrkes- och karaktärsämnen.

Kontakt: Anna-Maija Norberg

Kategorier

Kategorier