Visar inlägg med tagg:

Under det gånga läsåret – 2020/2021 handlade arbetet i nätverket om att starta upp ramprojektet ’Yrkesrelaterade beräkningar för yrkeskunnande´, samla in data under rådande omständigheter och genomföra en första analys av data. Sommarledigheten var välbehövlig!

Detta läsår – 2021/2022 fortsätter arbetet med en analys av resultatet genom teorin om praktikarkitekturer* och presentation av delresultatet från ramprojektet på Lärarnas forskningskonferens 2021 – jag hoppas vi ses där! Dessutom kommer det artikelutkast som producerats parallellt med allt detta diskuteras på ett slutseminarium. Målet är att skicka in en artikel till en tidskrift under våren 2022.

Ramprojekt är roligt, händelserikt men också lärorikt. Det är väldigt givande att kunna bidra med mer kunskap inom det didaktiska forskningsfältet med grund i undervisningsutvecklande forskning. Det arbete som lärare lägger ned dagligen, på att utveckla undervisningen efter elevernas behov, får möjlighet att synliggöras och spridas till andra lärare som kanske möter samma utmaning. Det som också är extra roligt i just detta ramprojekt är att kunskapsbidraget är unikt för programinriktningen.

*Exempel på referens till teorin om praktikarkitekturer:

Kemmis, S., Wilkinson, J., Edwards-Groves, C., Hardy, I., Grootenboer, P., & Bristol, L. (2014). Praxis, practice and practice architectures. In Changing practices, changing education (pp. 25-41). Springer, Singapore

Maria Christidis – Nätverksledare i nätverket för yrkes- och karaktärsämnen

De praktiknära och lärar-forskarkollaborativa projekt som bedrivs vid STLS kretsar i allt väsentligt kring att utveckla undervisning, genom att formulera och besvara undersökningsfrågor (eller med ett annat ord forskningsfrågor). Att formulera frågor är centralt i forskningsprocessen, inte minst eftersom all forskning drivs av nyfikenhet – och därigenom av frågor. Men hur formulerar man en bra fråga?

Själva denna fråga (”Hur formulerar man en bra fråga?”) är ett exempel på en fråga som – ur undersökningssynpunkt – inte är bra. Ett problem med frågan ligger i ordet ”bra”, eller kanske snarare att det inte är definierat vad som menas med ”bra [fråga]”. Frågan kan därför besvaras på precis vilket sätt som helst. Olika tänkbara svar på en sådan fråga skulle, beroende på sammanhang, kunna vara ”Frågan ska vara öppen”, ”Frågan ska väcka känslor och beröra”, ”Det ska vara en ja- eller nej-fråga” och så vidare.

När en fråga kan besvaras med två helt motstridiga svar (”Den ska vara öppen”, respektive ”Det ska vara en ja-/nej-fråga”) så är det ett säkert tecken på att frågan inte är undersökningsbar.

En annan problematik ligger i frågans inledning, ”Hur formulerar man…”.  Frågor som inleds med frågeordet ”hur” är ofta svåra att besvara  forskningsmässigt (även om de förstås är högst relevanta i många andra sammanhang). Problemet med hur-frågor är att de kan besvaras på alla möjliga sätt och därför är det svårt att avgöra vad man mer specifikt kommit fram till.

För att förstå problematiken skulle vi kunna göra en analogi med hur-frågan ”Hur tar jag mig härifrån till affären?”. Olika tänkbara svar skulle kunna vara ”Med buss”, ”Ganska fort”, ”Till fots”, ”Genom att gå gatan rakt fram och svänga till höger” eller något annat. Om man ska ställa en hur-fråga behöver den alltså preciseras (”Hur tar jag mig snabbast till affären till fots?”). I ett vardagligt sammanhang är en hur-fråga naturligtvis sällan något problem, det framgår vanligen av situationen vad den som frågar menar. Men i forskningssammanhang behöver man ofta precisera frågan genom att undvika hur-frågeordet.

I ett forskningssammanhang kan vi jämföra frågorna ”Hur tolkar elever skönlitteratur?” med frågan ”Vilka olika typer av tolkningar av skönlitteratur gör elever?”. Vid en första anblick kan frågorna framstå som snarlika, kanske rentav utbytbara. Om vi skulle göra en undersökning av elevers tolkande läsning skulle vi med den första frågan dock hamna i ett predikament, som beskrivits ovan, nämligen att vi landar i en uppsjö olika tänkbara svar, där kontentan riskerar att bli svaret: ”På en massa olika sätt”.

Den andra frågeformuleringen tar mer uttalat sikte på att kategorisera och ordna olika typer av tolkningar. Fördelen med detta är att vi får ett sätt att hantera fenomenet tolkande läsning. Det kan handla om typer som ”Erfarenhetsbaserade tolkningar”, ”Tolkningar med koppling till annan litteratur”, ”Emotionella tolkningar” och så vidare. Det finns flera fördelar med att göra typologier, eller om man så vill kategoriseringar.

Till att börja med är typerna/kategorierna ett sätt att sortera i den komplexa verkligheten. Som Hamlet noterat finns det visserligen mer i himlen och på jorden än filosofin (vetenskapen) kan drömma om, men å andra sidan klarar vi knappast av att hantera ”himlens och jordens” komplexitet utan att på något sätt ordna, kategorisera, systematisera och typologisera. Typologier och kategorier gör helt enkelt att frågan blir undersökningsbar.

För det andra kan typologiseringar leda vidare till att olika typer av tolkande läsning (eller av annat valfritt fenomen) kan ställas i relation till olika andra typer, till exempel olika typer av undervisning, vilket föder nya frågor. Vilket samband kan vi exempelvis se mellan olika typer av undervisning och olika typer av tolkande läsning? Den här frågan, i ett otal olika varianter, är grunden i de didaktiska undersökningar som görs i STLS FoU- och ramprojekt.

Slutligen gör typologiseringar att det blir lättare att passa in den forskning som görs i tidigare forskning. I fallet tolkande läsning finns redan en mängd olika typologiseringar/kategoriseringar gjorda (exempelvis, som i svenska/SvA-nätverkets fall läsforskaren Judith Langers teorier om läsarpositioner). På det viset blir typologiseringarna ett sätt att kommunicera med andra forskare, och ett sätt att bygga vidare på deras forskning.

Med detta sagt, så är det ändå inte så att hur-frågor aldrig fungerar. Och det finns naturligtvis många fler aspekter av att formulera forskningsfrågor, vanskligheten i hur-frågeordet är bara en av dessa aspekter. Vi får säkert anledning att återkomma till detta, men avslutningsvis kan vi titta på hur forskningsfrågan i det nu pågående ramprojektet Skönlitterära textuniversum håller på att omformuleras:

  • På vilka sätt förändras elevers analyser och tolkningar av skönlitteratur genom att de omskapar skönlitterär text?
  • Vad karaktäriserar elevers samtal om skönlitteratur, i en undervisning där de själva omskapar skönlitterär text?

Den andra frågan är en omarbetning av den första frågan. Den första frågan, ”På vilka sätt…?”, har vi upplevt som problematisk (det är egentligen en variant av en hur-fråga) dels eftersom svaret/svaren riskerar att bli lite vad som helst, dels eftersom den förutsätter att det sker en förändring (i elevers analyser). Frågan ”Vad karaktäriserar…?” är lättare att besvara, även om det verkar rimligt att även den frågan kan komma att omformuleras i riktning mot olika typer av samtal (snarare än en radda av osorterade kännetecken på samtal). En ytterligare förändring är att vi med den senare frågeformuleringen undersöker ”samtal” (vilka kan spelas in och studeras) istället för ”analyser”, som dels försiggår inne i huvudet (och därför är svåra att studera), dels är semantiskt svårtolkade (hur vet man egentligen när någon gör en ”analys”).

Att forskningsfrågor formuleras om kan kanske i förstone framstå som lite ohederligt, ja närmast ”fusk”. Om frågorna formuleras om på ett ogenomtänkt och alltför vidlyftigt sätt finns naturligtvis en risk att de inte blir relevanta för det man vill undersöka. Men i utbildningsvetenskaplig forskning finns det väldigt sällan något alternativ till förfarandet att under forskningsprocessen gradvis omformulera, justera och precisera sina frågor, i takt med att man kommer till klarhet över det man undersöker.

Hur forskningsfrågans formulering ser ut i slutet på läsåret återstår att se. Vi får återkomma i – frågan!

 

Björn Kindenberg (koordinator i nätverket för svenska och svenska som andraspråk, STLS)

 

Bild av Arek Socha från Pixabay

På STLS så har en ny termin satt igång och i matematiknätverket fortsätter arbetet i våra pågående FoU-projekt och ram-projekt. De deltagande lärarna i det pågående ram-projektet ska äntligen få genomföra sin forskningslektion efter det långa coronauppehållet. Det ser vi alla fram emot!

Men, vi har också fått nya deltagare i nätverket som kommer bygga ett parallellt delprojekt inom befintligt ram-projekt. Vi har även fått ett nytt FoU-projekt. Jag som sitter vid tangentbordet (Johannes Berggren) är också nygammal i nätverket efter studieuppehåll. Vi är alltså flera lärare som kommer in med nya stora ögon och försöker förstå vad det är vi pysslar med i de ämnesdidaktiska nätverken och STLS. Det kan handla om grundläggande frågor som vad praktiknära forskning innebär? Det behöver såväl nya som gamla lärare bli varma i kläderna kring. Vad innebär det att driva ett forskningsprojekt? Vad skiljer det vi gör från “vanligt” utvecklingsarbete som sker i skolorna? Vad är möjligt att ta reda på i våra forskningsprojekt? Vilka bidrag kan vi på STLS lämna till forskningsvärlden och till lärarprofessionen? Erfarenheten säger att vi inte alltid delar svar på dessa frågor (och att alla har olika frågor att ställa), men att vi hittar mer och mer samsyn vartefter terminen lider.

Det är många frågor från många håll och att bedriva praktiknära forskning innebär ett speciellt sätt att tänka, ett speciellt sätt att prata, då forskningsprocessen kräver en viss typ av frågor, en viss typ av processer och andra typer av “glasögon” (ursäkta den utnötta metaforen).

I eftermiddag har nya och gamla ram-deltagare mötts där erfarenheter har delats. De gamla har visat på sin process, hur de startat, var de är just nu och vad de hoppas få ut av det hela. De har påmint oss alla om behovet av en rimlig analys av ämnesinnehållet, behovet av att avgränsa lärandeobjekt och forskningsfråga. Sitt still i båten, ha inte för bråttom, var ett delbudskap under eftermiddagen. Men det som lyste igenom mest av allt var vad sådana här projekt gör för lärares sätt att tala om undervisning, sätt att tala om lärande, vilka möjligheter för kunskapsbyggande som praktiknära forskning innebär. Det blev tydligt både för nya och gamla. Men också för nygamla.

Nu har hösten dragit igång och med den nya projekt och spännande utmaningar. I skrivande stund har vi hela sju stycken lärare som skall delta i vårt nya ramprojekt. De medverkande lärarna representerar två praktisk-estetiska ämnen, Bild och Hem- och konsumentkunskap, och undervisar antingen på grundskolan eller på gymnasiet. Vårt nya ramprojekt fokuserar på återkoppling, och i synnerhet de materiella återkopplingar som lärare i praktisk-estetiska ämnen gör i sina ämnen. Kring detta med återkopplingar är vi särskilt intresserade av elevperspektivet, det vill säga hur elever uppfattar återkopplingar och de situationer när dessa återkopplingar ges. Under två fredagar i rad har vi haft uppstartsmöten med dessa lärare och nu skall det bli spännande att se vad dessa projekt kan leda till. Till en början kommer lärarna att genomföra pilotstudier för därigenom utpröva former för intervjuer med elever. Dessa pilotstudier är tänkta att bli vägledande för de undersökningar som lärarna sedan kommer genomföra.

Elever i arbete under en HKK-lektion. T. Freytag

Precis som andra verksamheter i samhället så har även vi på STLS varit tvungna att bedriva möten och konferenser via distans. Vi kommer fortsätta hålla våra möten på distans, åtminstone fram till höstlovet. Bland annat kommer vår forskningskonferens (LFK) ske på distans och via Zoom. Vår förhoppning är dock att vi efter höstlovet återigen skall kunna ha fysiska möten och konferenser.

Med dessa ord önskar vi er en fin höst!

Nätverket praktisk-estetiska ämnen, d v s:

Camilla Gåfvels, Eva-Lena Forslind, Hanna Skarelius, Jonas Asplund och Torben Freytag

När vi från det praktisk-estetiska nätverket summerar detta år så kan vi inte säga annat än att det har förlupit väl. Mycket har hänt och mycket har blivit gjort. Samtidigt slås vi av hur fort tiden går. Det är ju redan sommar!

Detta STLS-läsår har bland annat handlat om att utveckla ett nytt ramprojekt. Vårt tidigare ramprojekt handlade om de litteraciteter som ryms inom våra praktisk-estetiska ämnen. Vårt nya ramprojekt handlar däremot om de återkopplingspraktiker som används inom praktisk-estetiska ämnen, och då om sådana som inte bara är skriftliga eller verbala. I detta ramprojekt riktar vi intresset mot de materiella, kroppsliga, visuella och audio-visuella återkopplingar som en lärare praktiserar i sin undervisning, medvetet eller omedvetet.

Under året har vi också mött spännande ram- och FoU-projekt där flera av dessa har kommit i mål och blivit klara med sina undersökningar. Flera av projekten har haft sina slutseminarier och väntar nu på att bli publicerade. Alla dessa projekt hjälper till att formulera vad undervisningsutveckling kan handla om.

Exempel på illustration från IdH-lektion. Av Eva-Lena Forslind

Illustration av Eva-Lena Forslind

Under detta år har vi också utvecklat en multimodal undersökningsmetod där vi vill studera hur lärare kommunicerar till sina elever. I denna multimodala metod har vi särskilt intresserat oss för något som vi kallar materiella yttranden, d v s sådana yttranden eller gensvar som ett material kan ge. Detta har vi bland annat undersökt genom att genomföra en pilotstudie som vi sedan har följt upp i transkriptioner och illustrationer. Vi har också prövat olika skissmetoder som skall hjälpa till att visualisera olika materiella yttranden, och det utan att direkt identifiera de personer som avbildas.

Med detta sagt, vill vi önska alla en trevlig sommar! Vi ses i augusti!

Hälsningar,

Camilla Gåfvels, Eva-Lena Forslind, Jonas Asplund och Torben Freytag

Intervju av lärare med i ramprojektet om yrkesrelaterade beräkningar för yrkeskunnande

Ett ramprojekt om yrkesrelaterade beräkningar startade hösten 2020. I detta blogginlägg får ni en möjlighet att få veta mer om vem läraren som deltar i projektet är genom en intervju.

thumbnail_IMG_0777

Bild: Annika Hemingstam, lärare på Naturbruksprogrammet på Spånga gymnasium.

Vem är du?

Jag heter Annika Hemingstam och är lärare i ämnena Djur och Djurvård inom djurens hälso-och sjukvård, samt leg. djursjukskötare. Jag har varit lärare i snart 17 år och sedan ett och ett halvt år tillbaka anställd på Spånga Gymnasium. Förutom det så läser jag masterutbildningen i didaktik på deltid vid Linköpings Universitet.

Vad inspirerar dig i ditt arbete?

Elever som utvecklas och lyckas och såklart det kollegiala nätverket med lärare och pedagogisk personal på den egna skolan och på skolor i hela Sverige.

Varför sökte du till ramprojektet om yrkesrelaterade beräkningar?

Jag såg det som en spännande utmaning och en möjlighet att både utvecklas själv som pedagog och att få feedback på och utveckla min egen undervisning. Jag tänkte även att det skulle vara intressant för mina elever att få delta och få kunskap om hur ett forskningsprojekt går till.

Vilka utmaningar och möjligheter ser du i din undervisning med yrkesrelaterade beräkningar?

Utmaningar är elevernas förförståelse och inställning till beräkningar och matematik. Jag måste hela tiden konkretisera all beräkning och koppla det till yrkesrelevanta begrepp och situationer för att få dem att hålla fokus och inte tappa intresset.  Möjligheter är att eleverna stärker både sin yrkeskunskap och sitt självförtroende när de ser att de kan lyckas och när de förstår beräkningarna och varför beräkningarna är relevanta för deras framtida yrke som djurvårdare.

Varför är det viktigt att undersöka yrkesrelaterade beräkningar?

För att synliggöra elevernas lärande, för dem själva, för mig som lärare, för lärarkollegiet och för yrkesbranschen.

Vilken upplevelse har du av att vara med i ett ramprojekt?

Hittills har det varit mycket givande och alldeles lagom tidskrävande. Den stora utmaningen kommer nog under vårtermin i samband med datainsamling mm, vilket känns spännande. Projektet har hittills uppfyllt mina förväntningar och jag rekommenderar verkligen lärarkollegor att ta chansen att delta i liknande projekt.

I det praktisk-estetiska nätverket råder mycket kreativ aktivitet för ögonblicket. Är det den annalkande våren eller någon slags gudomlig inspiration som har drabbat oss. Förmodligen en blandning av båda dristar vi oss till att tycka.

Vi är hur som haver väldigt glada att idag kunna se att vi har hela sju nya ramprojekt som kommer börja hos oss till hösten. Dessa ramprojekt spänner över ämnen som bild, hemkunskap och slöjd och har sina hemvister i både grundskolan och gymnasiet. Därtill förväntas det tillkomma åtminstone ett nytt FoU-projekt som även det förväntas starta till hösten. Med andra ord, så väntar många nya och spännande projektutmaningar.

Under våren har vi i vårt nätverk utvecklat en multimodal analysmetod. Bakgrunden är den att vi har funnit att det kroppsliga, materiella, visuella och audio-visuella inte alltid kommer fram i de projekt som vi möter. Detta trots att det kroppsliga, materiella, visuella och audio-visuella är något som i hög grad utmärker just våra praktisk-estetiska ämnen. Under dagens nätverksarbete har vi diskuterat hur vi i bild kan fånga undervisningssituationer från våra ämnen. Här nedan kan ni se några exempel från en bildlektion där Torben Freytag i vårt nätverk har skissat av stillbilder från ett filmklipp:

sekvens_bildlektion_2021

Sist men inte minst, så kan vi stolt meddela att vårt FoU-projekt i slöjd kommer ha sitt slutseminarium fredag den 21 maj. Väldigt kul tycker vi.

Nätverksledare Camilla Gåfvels

Nätverkskoordinatorer: Eva-Lena Forslind, Jonas Asplund och Torben Freytag

I det här inlägget tar vi upp sådant som rör artikelförfattande och -publicering i samband med studier som görs inom STLS ram- och FoU-projekt, med särskilt fokus på vetenskapliga artiklar

En grundläggande princip för forskning är att resultat av studier ska tillgängliggöras, delas och kommuniceras inom forskarsamhället och i förlängningen till samhället i stort. Detta sker huvudsakligen genom att studier sammanfattas i artiklar, vilka publiceras i vetenskapliga tidskrifter.

Vägen från en studies genomförande till publicering av resultat är dock ofta, för de som genomfört och dokumenterat studien, en mödosam process. Processen bygger på så kallad peer review (ibland ”sakkunniggranskning” på svenska) vilket innebär att andra forskare inom fältet granskar studien utifrån hur den är beskriven i artikeln. Granskarna kommer därefter med synpunkter på studien rörande sådant som typ av data, relevans av vald teoretisk ansats, hållbarhet i analysmetoder, trovärdighet i presentation av resultat, bidrag till forskningsfältet, med mera.

Medan denna process kan vara tämligen ansträngande – både mentalt och känslomässigt – för den som får sin studie kritiskt granskad, så bidrar den över tid med att vaska fram, förfina och förstärka resultatet av den forskning som bedrivs. Rent faktiskt sker detta genom att artikelns genomslag mäts i form av hur ofta den citeras i andra artiklar och hur inflytelserika de tidskrifter som publicerar dessa artiklar är. Det finns olika bibliometriska mått för att mäta genomslag för tidskrifter, i nordiska sammanhang används ofta den så kallade norska listan, internationellt finns plattformar som SJR och APA, som tillhandahåller mått på tidskrifters genomslag (eller ”impact factor”), mått som baserar sig på analys av olika vetenskapliga databaser.

Artikelpublicering är en livsnerv för forskarsamhället, men det också kan vara karriäravgörande för den enskilde forskaren. Man skulle kunna säga att insatserna är höga, ”publish or perish” är ett uttryck som fångar ”pressen” som följer med artikelpubliceringssystemet.

Vad innebär då allt detta för dig som medverkar som lärare i ett ram- eller FoU-projekt?

Den praktiknära forskning som bedrivs inom ramen för STLS vill vi naturligtvis, i likhet med andra som är verksamma i forskarsamhället, sprida och publicera. Ibland kan denna publicering ske i vetenskapliga tidskrifter och i sådana sammanhang vill vi gärna lyfta fram den roll som medforskande lärare haft i forskningsprocessen – en roll som sällan uppmärksammas. Mot bakgrund av de ”höga insatser” som vetenskaplig publicering är förenat med, omgärdas dock författandet av vetenskapliga artiklar av vissa riktlinjer.

En utgångspunkt för sådana riktlinjer är de så kallade ”Vancouverreglerna” som, i översättning, ställer upp följande kriterier för att avgöra vem som ska räknas som medförfattare till en vetenskaplig artikel:

  1. Lämnat påtagliga och intellektuella bidrag till projektets idé och design eller insamling, analys och tolkning av data OCH
  2. skrivit utkast till artikeln, eller kritiskt reviderat utkastet vad avser intellektuellt viktigt innehåll OCH
  3. slutligt godkänt artikeln inför publicering OCH
  4. samtyckt till att vara ansvarig för alla aspekter i arbetet genom att försäkra att frågor om korrekthet och hederlighet på lämpligt sätt har utretts och säkerställts.

[I formulering på originalspråk:

  1. Substantial contributions to the conception or design of the work; or the acquisition, analysis, or interpretation of data for the work; AND
  2. Drafting the work or revising it critically for important intellectual content; AND
  3. Final approval of the version to be published; AND
  4. Agreement to be accountable for all aspects of the work in ensuring that questions related to the accuracy or integrity of any part of the work are appropriately investigated and resolved.]

Lärare som medverkar i ram- eller FoU-projekt möter med största säkerhet det första kriteriet. Den tredje kriteriet, gällande godkännande, bör också vara en självklar del i en artikelförfattarprocess som involverar lärare och nätverkets koordinatorer. Det bör dock påpekas att innan en artikel blir aktuell för publicering så har den genomgått den peer review-process som nämndes ovan, vilket ofta kan innebära ytterligare, ibland omfattande, revideringar av artikeln.

Det andra kriteriet kan dock vara en tolknings- och förhandlingsfråga. Medan lärare i FoU-projekt är huvudsakliga författare till eventuella artiklar, så är ramprojektsmedverkande lärare kanske inte i lika hög grad involverade i artikelförfattandet på utkast- eller revideringsstadiet. Detta beror dock ofta på vad man definierar som ”kritisk revidering” och hur mycket det så att säga innebär i ”faktiskt tangentbordsarbete”. Oavsett hur arbetsfördelningen ser ut är det förstås viktigt att lärare och koordinatorer har en gemensam bild av vad det innebär att medverka i författandet av en artikel.

Det fjärde kriteriet är också värt att notera: Författarskap är också en fråga om ansvarstagande för den vetenskapliga korrektheten och hederligheten, även långt efter artikelns publicering.

Vancouverreglerna anger som, alternativ till medförfattarskap, ”acknowledgment”, alltså ett erkännande i tacksamma ordalag för värdefull medverkan i arbetet (studien/artikeln). Ett erkännande är alltså inte lika förpliktigande som ett medförfattarskap, exempelvis vad gäller Vancouverreglernas fjärde kriterium.

Ovanstående är inte tänkt att avskräcka dig som lärare från att ge dig i kast med författandet av vad som kan bli en vetenskaplig artikel – eller från att tillsammans med STLS-nätverkets koordinatorer författa en sådan artikel. Tvärtom är det något vi uppmuntrar till – även om det också finns andra former för att publicera och tillgängliggöra resultat av STLS-initierade studier. Dessa återkommer vi till i ett kommande inlägg.

Bild av StartupStockPhotos från Pixabay

LFK 2020 – Yrkesnätverkets rundabordssamtal

Under hösten 2020 ägde Lärarnas forskningskonferens, LFK rum, i digitalt format. Yrkesnätverket hade ett rundabordssamtal om ’Undervisning för yrkeskunnande’. Till samtalet anslöt yrkeslärare från gymnasiet och folkhögskolan. De program som var representerade var t ex Barn- och fritidsprogrammet, Vård- och omsorgsprogrammet, Hotell- och turismprogrammet, Restaurang- och livsmedelsprogrammet, samt Fritidsledarutbildningen. Det var ett inspirerande samtal mellan yrkeslärare från gymnasiet och folkhögskolan och representanter från STLS, som belyste både utmaningar och möjligheter i undervisningen. Till exempel så diskuterades elevernas språkutveckling i yrkesrelaterad undervisning, men också betydelsen av att yrkeslärare integrerar sina erfarenheter från yrket i undervisningen. Det uttrycktes också ett stort intresse av att bedriva forskning på den egna undervisningen, för utveckling och kvalitetshöjning.

Rundabordssamtalet möjliggjorde att kunna möta och diskutera yrkeskunnande med kollegor på olika yrkesprogram. Yrkesnätverket kommer därför sträva efter att fortsätta erbjuda ett forum för yrkesprogram och yrkesämnen under LFK.

teaching1

Illustration: T. Freytag

I fredags den 5 februari var samtliga fyra representanter för nätverket för praktisk-estetiska ämnen på disputation i ämnet slöjd. Via Zoom kunde vi lyssna på när Joakim Andersson försvarade sin avhandling för filosofie doktorsexamen i estetiska uttrycksformer med inriktning mot utbildningsvetenskap vid HDK-Valand – Högskolan för konst och design, Göteborgs universitet. Inom vårt nätverk är denna disputation av särskilt intresse eftersom vårt nya ramprojekt har en liknande inriktning. Ja, som bekant så kommer vårt nya ramprojekt att handla om olika former av återkoppling som förekommer inom praktisk-estetiska ämnen. Andersson (2021) undersöker vad som händer när instruktioner i slöjdverksamhet medieras till eget kunnande och har i sin studie intresserat sig för kommunikationen mellan lärare och elev.

I detta blogginlägg vill vi också påminna om det seminarium som anordnas fredag den 12 februari mellan 15:00 och 16:30. Seminariet riktar sig till de som intresserade av att söka FOU- eller ramprojekt. Under seminariet kommer man få handledning i att skriva ansökan. Inför handledningen bör man ha en någorlunda klar formulering av en projektidé på cirka en halv sida.

Anmälan görs på denna länk: https://pedagog.stockholm/kompetensutveckling/seminarier-evenemang/informationstraffar-for-amnesdidaktiska-fou-projekt/

För dig som inte kunde närvara vid den första informationsträffen, här följer en inspelning av Zoom-mötet:https://drive.google.com/file/d/1zZbYiVycFMqn41oOof_2fmtFdzqbQR7G/view?usp=sharing

Länk till Joakim Anderssons avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/67190

Hälsningar,

Nätverket för praktisk-estetiska ämnen:

Nätverksledare: Camilla Gåfvels. Nätverkskoordinatorer: Eva-Lena Forslind, Jonas Asplund och Torben Freytag

Bloggen Forskning i praktiken

Stockholm Teaching & Learning Studies (STLS) är ett samarbete mellan kommuner i Stockholms län och Stockholms universitet som initierar, stödjer och sprider lärarledda forskningsprojekt. Vi som skriver här koordinerar ämnesdidaktiska projekt inom matematik, moderna språk och engelska, naturvetenskap och teknik, praktiska och estetiska ämnen, samhällsvetenskapliga ämnen, svenska och svenska som andraspråk och yrkes- och karaktärsämnen.

Kontakt: Anna-Maija Norberg

Kategorier

Kategorier